Deus semper maior!

Näytetään bloggaukset heinäkuulta 2007.
Seuraava

Ikeas regnbågsreklam

Efter att ha sprungit i olika möbelaffärer här i Borgå hela dagen tillsammans med familjen - vilket blir svettigt med två aktiva småbarn i denna värmebölja - kom jag att tänka på en Ikea-reklam som jag såg på nätet för en tid sedan (fast Ikea inte hörde till de besökta butikerna). Reklamfilmen riktar sig till en nordamerikansk publik och finns här: http://tinyurl.com/2rznu6. För att se själva reklamen, klicka på "Watch clip in QuickTime" i vänstra kanten.

Filmen nämner inga specifika produkter, utan vill skapa en image, såsom så många reklamer nuförtiden. Imagen i detta fall är att hem (och möblerna i dem) är till för att levas i, inte bara visas upp. Barn som leker, familjer som har kuddkrig, en pojke som åker skateboard i vardagsrummet m.m. Den sista scenen i filmen ställer frågan "Varför kan inte soffor, liksom familjer, ha olika smak?", och har en regnbågsfamilj i bild - två pappor (av olika ras, dessutom), deras dotter och familjens hund är samlade framför sin soffa.

Det är fint att reklamindustrin också inser vad klockan är slagen, och inte går med på att förvränga verkligheten (mer än nödvändigt) bara för att vissa fundamentalistkretsar skriker halsen av sig.
Vilket de gjorde.


HerChurch

För en tid sedan skrev jag ett inlägg där jag länkade till en härlig bibelparafras (eller -parodi, om man vill) som Rowan Atkinson står för. När jag nyligen publicerade inlägget på kyrkpressen.fi, var det en ökänd kommentator som troligen försökte ge mig en pik genom att länka till en annan videosnutt. Om så var fallet, vilket jag antar, missade piken sin verkan, för jag tyckte närmast att det var intressant.

Länken förde mig till en presentationsvideo om Ebenezer Lutheran Church i San Francisco. Den hör till vår systerkyrka ELCA, som om jag inte är orätt underrättad är den största lutherska kyrkan i USA. Ebenezer är intressant, eftersom "kyrkoherden", pastor Stacy Boorn, och den övriga församlingen satsar hårt på inklusivitet. Detta betyder att församlingen välkomnar medlemmar som hör till olika minoriteter, sexuella eller andra, men också att feminismen är en stark inspirationskälla. I liturgi och predikan binder man inte Gud vid ett kön, vilket förstås vore antropomorft, utan talar också om Guds kvinnliga sidor. Församlingen har infört någonting som de kallar "Goddess Rosary", alltså ett "gudinne-radband", där de utforskar också denna sida av gudomen.

*

Ett lån från församlingens hemsida herchurch.com:

Feminine images, metaphors, names and symbols for God are not new but found in scripture, Christian tradition and faith experiences. These treasures that have helped people connect with the Divine for centuries have often been hidden, buried, "white-washed", denied, or banished from Judeo-Christian communities and along with them the dignity, equality and voices of women.

In the Christian tradition, God as Father plays an important role. Worship in the congregations of almost every denomination is addressed to God as Father. But an exclusive emphasis on speaking of God as Father contributes to a limited understanding of God, an understanding that supports a domination structure that oppresses and subordinates women. Jesus' use of "Abba" was offered as a revolutionary deconstruction of domination structures of his day in both religious and social institutions. […]

None of the individual names, images, symbols, or concepts for God/dess in Christian talk can ever capture who or what God/dess is. But the exclusive use of some will distort and manipulate the presentation of God/dess, either by deliberative choice or misintentions. […]

These symbols or images shape our worldview, our ethical system, and our social practice. For example, if the key symbol for God is a male king we gravitate towards a culture that values and enthrones domination and masculinity. Is that the intention of the Church or the Holy One?

The incarnated Word in Jesus and the scriptures makes clear the certainty that God/dess resides with the oppressed. And so must we. Exclusively male God-language undermines human dignity for woman, and ultimately men as well. The result is a fractured community.

The inclusion and the return to the feminine divine is a necessary part of the spiritual journey for both women and men.

*

Presentationsvideon finns här: http://tinyurl.com/nv585




Uppdatering om Williams och Robinson

Förra veckan skrev jag ett inlägg som bl.a. behandlade det faktum att ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, inte inbjuder biskop Gene Robinson till Lambeth-konferensen nästa sommar. Nu rapporterar PinkNews (29.6.07) att Williams överväger att ändra sitt beslut efter att ha fått omfattande protester från sin kyrkas medlemmar. Eventuellt skulle detta innebära att Robinson skulle få närvaro- men ej rösträtt vid konferensen.

http://www.pinknews.co.uk/news/articles/2005-4796.html




Canadian Anglicans not yet blessing gay couples

Continuing the story about the Anglicans blessing gays, the Canadian Press reports as follows in two articles republished on 365gay (Canadian Anglicans Prepare To Vote On Same-Sex Blessings 19.6.07 and Canadian Anglicans Step Back On Blessing Gay Unions 24.6.07).
http://tinyurl.com/2zfbtv
http://tinyurl.com/2hbta5

*

The Anglican Church of Canada [voted] on blessing same-sex unions […] at its [triennial] General Synod in Winnipeg.

The issue has divided Canada's two million Anglicans - the country's third largest religious denomination - and could ultimately lead to a split from the worldwide communion. […]

Canadian Anglicans inched closer towards blessing same sex unions, but stopped short of giving priests the power to perform ceremonies.

The Anglican Church of Canada agreed that same sex blessings do not conflict with its core doctrine, a decision that paves the way for the practice.

But ultimately, delegates voting Sunday [24.6.07] at the General Synod rejected the idea of letting individual dioceses decide whether their priests could perform blessing ceremonies for same sex couples who were married in civil ceremonies.

"So on the one hand, we said it is a matter of doctrine, but not credal, that is, not essential to one's salvation, shall we say. But on the other hand, the church is not prepared... to proceed immediately with the blessing of same sex unions," said Archbishop-elect Fred Hiltz […].

Supporters and opponents of same sex blessings call the decisions confusing.

"It is a very confusing message to be sending. It's taking with one hand and giving with the other," said Chris Aimbidge, President of Integrity Canada, a lobby group that supports same sex blessings.

Cheryl Chang, a spokeswoman for Anglican Essentials, a group lobbying against same sex blessings, said she believes confused and frustrated parishioners will start finding other churches immediately.

"People (will) leave to go to the Catholic church, the Baptist church, the Pentecostal church. That's going to happen starting next Sunday, or next Monday even," Chang said.

"These are decisions that are very confusing for the church, and ultimately, very divisive."

Both resolutions were widely supported by both clergy and laity in Sunday's votes, but needed the support of the bishops in order to pass.

The bishops narrowly accepted the resolution on doctrine by just two votes. However, when it came to allowing same sex blessing ceremonies, the bishops voted 21 to 19 against the idea.

Though the church hasn't approved the practice, observers say the foundation has been laid for same sex blessings in Canada. […]

The Anglicans' vote follows a similar one by Canada's Evangelical Lutheran Church, held Saturday [23.6.07] in Winnipeg.

Canadian Evangelical Lutherans are in full communion with the Anglican Church of Canada, meaning ordained ministers can officiate in either church. Similarly, baptized members can transfer between the two churches.

With roughly 180,000 members, the Evangelical Lutherans form the largest Lutheran denomination in Canada.


Födelsedagar lätta att minnas

Idag, den 1 juli, skulle min farmor ha haft födelsedag.

Det kommer jag nog alltid att minnas. Både min farmor och min mormor var födda år 1902, farmor som sagt den 1 juli och mormor den 7 januari. Att minnas att den ena var född 1.7 och den andra 7.1 beredde inga större problem för deras gemensamma barnbarn...

Nu är ju damerna sedan länge avlidna; farmor dog 1983 och mormor 1994. Dessa årtal måste jag slå upp - men födelsedagarna kan jag utantill utan att ens behöva tänka efter!


Seuraava