Deus semper maior!

Näytetään bloggaukset helmikuulta 2007.
Seuraava

Negroes can change!

Calling Negro behavior sin is not anti-Negro, it's pro-us
We've seen the statistics... and they don't lie. Negro behavior is not healthy behavior when it accounts for a disproportionate number of the trash that fills American jails. Negro males account for only about 7% of the population, yet they make up over half the American prison population.

The ex-Negro movement has published a flyer that really merits study and profound thought. At first I was baffled by it, but I soon came to realize that if homosexuals can change, so can Negroes!
http://www.landoverbaptist.org/exnegro/ex-NegroAd.html

God bless the Landover Baptist Church for this message, and Tor Billgren for mentioning it on his blog!
http://www.landoverbaptist.org/ministries.html
http://antigayretorik.blogspot.com/2007/02/negro-lifestyle.html


Läst: Opus Dei - vaiettu salaseura?

Mikko Ketola: Opus Dei - vaiettu salaseura? Minerva 2006. Inbunden, 203 sidor.

Opus Dei (latin för "Guds verk"), en av de kyrkliga organisationer som det går mest rykten om, grundades 1928 av den spanske prästen Josémaria Escrivá (1902-75), som 2002 blev helgonförklarad. Den är numera en s.k. personalprelatur, vilket innebär att den har personliga medlemmar och att den i förhållande till dem sköter en del av de uppgifter som annars hör till ett stift.
Opus Dei har i bästa konspirationsteoretiska anda anklagats för hemlighetsmakeri, för hjärntvätt, för att bakom kulisserna styra både den katolska kyrkan och många världsliga regeringar (särskilt i Francos Spanien) och för att använda sina förmenta enorma ekonomiska resurser för att komma till sina mål som styrs av makthunger. Dessa anklagelser har fått ytterligare fart, särskilt i den stora allmänhetens ögon, genom den intill oigenkännlighet negativa bild som Dan Brown tecknar upp av organisationen i sin famösa bok Da Vinci-koden.

Mikko Ketola (f. 1963) är kyrkohistoriker. Han verkar som akademiforskare vid Finlands Akademi, som docent vid Helsingfors universitet och som sekreterare i Finlands kyrkohistoriska sällskap. Han är därför väl lämpad att skriva en nykter och saklig framställning över Opus Dei. I sin bok går han igenom organisationens historia och nutid, dess teologi och dess ställning inom den katolska kyrkan samt många av de anklagelser som har framförts mot Opus Dei.
Slutsatsen blir att Opus Dei inte behöver fruktas. Den är en andlig (icke politisk) organisation, som ingen behöver tycka om, men som är värd en kritisk granskning innan man fortsätter sprida de ofta huvudlösa rykten som rör sig kring den. Konspirationsteoretikerna som ligger till grund för de uppgifter som t.ex. Brown kastar fram, har missat det där med kritisk granskning. Det som de sysslar med är i det närmaste grundlös svartmålning.

***

Kustantamon teksti (johon voin yhtyä):

Opus Dei oli melko tuntematon Suomessa ennen Dan Brownin Da Vinci -koodia. Katolilainen järjestö on ollut monenlaisten syytösten kohteena. Sitä on syytetty äärioikeistolaiseksi, taantumuksen linnakkeeksi sekä jäsentensä aivopesusta ja henkisestä terrorisoimisesta. Liikkeen jäsenten on kerrottu sotkeutuneen taloudellisiin ja poliittisiin juonitteluihin ympäri maailmaa. Yksi veljeskunnan lempinimistä onkin Octopus Dei.

Toiset taas kiittävät Opus Deitä siitä, että se tarjoaa selkeän katolisen uskonmallin. Se on nähty eräänlaisena kirkon iskujoukkona taistelussa maallistumista vastaan.

Kirjassa Mikko Ketola kertoo, miten Opus Dei syntyi diktaattori Francon Espanjassa. Hän kuvaa, miten Opus Dein toiminta laajeni Espanjan ulkopuolelle ja saavutti vahvan asemansa katolisessa kirkossa. Ketola erittelee Opus Deitä vastaan esitettyjä syytöksiä ja analysoi niiden oikeutusta. Kirjassa tarkastellaan myös Opus Dein asemaa uuden paavin kaudella ja tämän ajan katolisuudessa yleensä.

Mikko Ketola luo katsauksen myös Opus Dein toimintaan Suomessa sekä naapurimaissa Virossa ja Ruotsissa. Millaisia toimintamuotoja liikkeellä on Suomessa? Entä pitäisikö tavallisen suomalaisen olla huolissaan Opus Deistä? Opus Dei – Vaiettu salaseura? on tervetullut kotimainen tietokirja puhutusta aiheesta.


Kandidater till dekansposten

För ett par månader sedan kunde jag rapportera att stiftsdekan Gunnar Grönblom avgår. Dekanstjänsten lediganslogs, och sedan ansökningstiden nu är till ända kan vi konstatera att två sökanden har anmält sig.
Dessa är direktorn vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) vid Kyrkostyrelsen Robert Lemberg och professorn i praktisk teologi vid Åbo Akademi Sixten Ekstrand. Båda dessa är teologie doktorer och har länge varit med i svängarna.

Vissa skillnader kan man ändå observera. Lemberg har varit en del av oppositionen mot stiftsledningen (det som biskop Erik för några år kallade "Björnligan"), och har varit verksam på stiftsnivå som stiftssekreterare vid det f.d. Stiftsrådet och nu som direktor för dess efterträdare. I biskopsvalet stödde han (liksom jag) Helene Liljeström. Lemberg kan anses vara liberal.

Ekstrand är däremot en akademiker. Han saknar ingalunda kontaktnät i stiftet eller erfarenhet från församlingsarbete, men har under de senaste åren mest hållit till på ÅA. Han gjorde ett kortvarigt gästspel som chefredaktör för Kyrkpressen, men blev utrökt och efterträddes av Stig Kankkonen. Ekstrand har väckelsebakgrund i Kyrkans Ungdom och stödde biskop Gustav i valet.

Valet torde falla den 28 februari. Få se vad domkapitlet prioriterar...


Hemmer: Bön om ro

Herre, det är ju så ringa,
allt jag begär.
Inga fröjder, som svinga
högt emot skyarnas här.
Inga under, och inga
skatter som rost förtär.

Herre, den ringaste flinga
sjunker, när stormarna rymma,
stilla till vila i skog och mo.
Herre, markernas ulv och lo
unnas, när kvällarna skymma,
fridsamt somna på blodig klo.

Giv även mig din ro!

Jarl Hemmer, ur "Skärseld" (1925)


Svar på insändare

Monis insändare (Hbl 23.1) fick svar 3.2. Inte oväntat kom det från höger. Det var kaplanen i Mariehamns församling Ola Byfält som skrev en debattartikel med rubriken Inte välsignelse mot Skaparens vilja. Han säger sig hänvisa till tre auktoriteter, och hänvisar sedan, om jag räknar rätt, till fyra: Den ortodoxa kyrkan, den viktige protestantiske teologen Wolfhart Pannenberg (f. 1928), påven Bengt 16 (också känd som Papa Ratzi) samt ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams.

Byfält hänvisar till att den ryska ortodoxa kyrkan har brutit sina kontakter med Svenska kyrkan p.g.a. beslutet om välsignelse av partnerskap. Detta stämmer. Det har dock inte de nordiska ortodoxa kyrkorna gjort. Denna situation beror på att den ryska ortodoxa kyrkan är starkt nationell, ja, nationalistisk, och homofobin sitter djupt i den ryska jorden. I Finland är många ortodoxa präster t.o.m. med i Gemenskapsrörelsen.

Pannenberg talar emot sekularisering och kyrkans anpassning till tidsandan. Kyrkan bör bygga upp en motkultur till det sekulariserade samhället. Det kan jag hålla med om. Kärlekslöshet, våldsamhet, egoism, girighet och habegär vill jag se som några exempel på sådant som måste motarbetas. Pannenbergs av Byfält citerade exempel är däremot inte så slående. Bland dem finns “vigsel av homosexuella äktenskap” - och det var naturligtvis därför Byfält valde just det exemplet.

Benedict XVI har gjort sig känd som en motståndare till allt som han ser som uppluckring av den sexuella moralen. Det är knappast förvånande att någon som vägrar godkänna användandet av kondom, ens i situationer där den ena parten i ett äktenskap är HIV-smittad, också vägrar godkänna kärleken som grund för äktenskap ifall denna kärlek inte faller honom på läppen. Att också många av hans egna präster tar avstånd från hans linje (se länken) visar på en hoppfull realism i de lägre skikten i den katolska hierarkin.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=612795

Byfält påstår att ärkebiskop Williams skulle vara kritisk till välsignelse av homosexuella par. I sig stämmer detta, men det han är mest kritisk till är nog inte välsignandet som sådant, utan den splittring som frågan hotar hans kyrka med. De konservativa krafterna inom den anglikanska kyrkofamiljen hotar Williams’ auktoritet och verkar vilja grunda eget, om inte Williams slår ner på liberala tendenser särskilt inom den episkopala kyrkan i USA. Att Williams också ställer sig kritisk till de konservativa dissidenternas uppror undviker Byfält nogsamt att nämna.

Byfält menar att Moni har den “politiskt korrekta” Svenska kyrkan som auktoritet, och kallar den för en “sekt”. Också urförsamlingen fick det epitetet. Bär det med stolthet - särskilt med tanke på att det inte stämmer!


Feministisk kravlista

Samasta tai samanarvoisesta työstä tulee maksaa samaa palkkaa
Lika lön för lika och likvärdigt arbete

Vanhemmuuden kustannukset on jaettava tasan työnantajien kesken
Kostnaderna för föräldraskap bör fördelas jämt mellan arbetsgivarna

Naisiin kohdistuvaan väkivaltaan on puututtava
Våldet mot kvinnor måste stoppas

Isyyttä tulee tukea
Faderskapet bör stödas

Työn ja perheen yhteensovittamisesta tulee tehdä helpompaa kaikille vanhemmille
Det måste göras lättare för alla föräldrar att kombinera familjeliv och arbete

Ihmisillä tulee olla mahdollisuus valita oma elämänpolku vapaana sukupuoleen liittyvistä rajoitteista
Människor ska fritt kunna välja sitt sätt att leva, utan att vara begränsade av sitt kön

Ammattialojen segregaatio on purettava
Könssegregeringen mellan olika yrkesgrupper bör avskaffas

Lakiehdotusten ja budjetin sukupuolivaikutukset on arvioitava
Lagförslag och budgeten ska könskonsekvensbedömas

Johtotehtäviin tulee valita tasaisesti naisia ja miehiä
Män och kvinnor ska jämlikt väljas till chefsposter

Koulutuksen ja koulutuksen sisältöjen tasa-arvoon tulee kiinnittää huomiota
Jämställdheten inom utbildningen och i utbildningens innehåll bör uppmärksammas

Terveyspolitiikkaa on tarkasteltava niin naisten kuin miestenkin näkökulmasta
Hälsovårdspolitiken måste granskas från såväl männens som kvinnornas perspektiv

Miesten syrjäytymiseen on puututtava
Marginaliseringen av män bör förhindras

Maahanmuuttajanaisten kotoutumisesta on huolehdittava
Integreringen av invandrarkvinnor bör uppmärksammas

Samaa sukupuolta olevilla pareilla tulee olla samat oikeudet ja velvollisuudet kuin muillakin pareilla
Par av samma kön ska ha samma rättigheter och skyldigheter som andra par

Håller du med om detta? Gå då in på Feministiskt initiativ och skriv under adressen!
Oletko samaa mieltä? Allekirjoita aloite!
http://www.feministinenaloite.org/
http://www.adressit.com/feministinen_aloite


Nyheten i Kp

På sidan 6 i denna veckas nummer av Kyrkpressen (5/07) ingår nyheten om anmälan av Tomas Ray och mig till dk. Rubriken är Pastorer anmälda för homovänliga åsikter.
http://kyrkpressen.fi/arkiv/KP0705.pdf

Jag kanske formulerade mig onödigt starkt. Men när intervjun gjordes i fredags var jag fortfarande ganska sur...

"Karl af Hällström skräder inte med orden när han kommenterar anmälan.
-Förars formulerar sig väl och de referat han kommer med är rätt korrekta om än något vinklade. Men att dra de slutsatser han drar och anmäla oss till domkapitlet är inte något som hör hemma i civilicerade sällskap.
-Det är som om Michelangelo hade gjort Davidsstatyn av dynga, konstaterar han."

Den lagfarne assessorn vid Esbo domkapitel, Pekka Leino, anser att domkapitlen i Helsingfors och Borgå måste utreda fallen ordentligt och allvarligt överväga om Leena Huovinen, Tomas Ray och jag borde avstängas från prästämbetet och, om vi inte kryper till Canossa inom sex månader, "bevilja" oss avsked - avkraga oss, alltså.
Det här var ett av de hårdare uttalanden som jag har hört i frågan. Få se vad höga vederbörande kommer fram till.


Helsingforsutredningen klar

Utredningsman Samuel Lindgrens utredning över framtiden för de svenska församlingarna i Helsingfors har enligt uppgift blivit färdig. Jag har inte ännu sett den, men förslaget lär vara att församlingarnas antal skulle minskas till tre från nuvarande sex. Dock finns där olika synpunkter på hurdana kombinationer som skulle vara lämpliga. Vi får återkomma.

Detta aktualiserades av att de finska församlingarna också slår ihop sig och minskar till tio från nuvarande tjugofyra.

Nyheten från KT finns här: http://evl.fi/EVLUutiset.nsf/Documents/8C34C072B6BC13A2C225727500565BC4?OpenDocument&lang=SV


Veckans anekdot: Förvanskat budskap

I en predikan över berättelsen om Jesus och äktenskapsbryterskan (Joh 8:2-11) sade jag bl.a.:

"Man kommer till Jesus med en kvinna som hade begått äktenskapsbrott. Att hon var skyldig råder det inget tvivel om, för hon hade tagits på bar gärning (vilket förresten är ett uttryck som passar sällsynt väl när det gäller den här typen av överträdelse). Straffet var också klart; i 3Mos stadgas dödsstraff för äktenskapsbrott. En fråga som blir lite öppen är förstås hur det kommer sig att kvinnan ensam hade blivit tagen på bar gärning; man skulle tycka att en man också borde vara inblandad, eftersom det tekniskt sett är besvärligt att begå äktenskapsbrott ensam. Men kanske han på sant manligt manér hade smitit och lämnat kvinnan att ta ansvar också för hans handlingar. Sådant förekommer ju också idag, det ser vi på det stora antal ensamstående mödrar som finns i vårt samhälle."

Jag tyckte att jag på detta sätt hade kommit med lite stöd åt de ensamstående mödrarna i deras besärliga situation. Men se nej! Följande vecka var det en kvinna som tog kontakt och var upprörd över att jag från predikstolen hade rackat ner på henne och andra ensamstående mödrar!

Jag lyckades lugna henne - men denna incident visar (än en gång) hur viktigt det är med kommunikation. Och i kommunikation finns alltid (minst) två parter, en sändare och en mottagare. I ett idaelfall hör mottagaren just det budskap som sändaren kommer med, men oftast förvanskas det på vägen - men tack och lov sällan till sin raka motsats, som när det gällde min predikan!


Seuraava