Deus semper maior!

The British blogger, Mad Priest, writes that Bush achieves the impossible in Iraq - he destroys 2000 years of Christian witness.

*

From the time of Jesus, there have been Christians in what is now Iraq. The Christian community took root there after the Apostle Thomas headed east.
But now, after nearly 2,000 years, Iraqi Christians are being hunted, murdered and forced to flee - persecuted on a biblical scale in Iraq's religious civil war.

*

Not quite what "W." had in mind - but then, I suppose, nobody ever told him that there are Christians outside of Texas...

http://tinyurl.com/ywb7gz

Biskop Odd Bondevik i Möre stift i Norge är en av de ledande konservativa inom den norska kyrkan som motsätter sig att homosexuella som lever i samboförhållanden ska få prästvigas. Det var också han som tog initiativet till den utredning i läronämnden som låg till grund för kyrkomötets vidare beslutsprocess. Utredningen bloggade jag om bl.a. 17.5.06 (lämpligt datum för en norsk blogg!) och 26.11.06. Jag är naturligtvis av annan åsikt än biskopen, det torde ha kommit fram upprepade gånger.

Lika naturligt är det dock att jag skarpt tar avstånd från de mordhot som han har fått p.g.a. sin inställning! Det är lika förkastligt som när det sker åt andra hållet - när jag får mordhot eller homosexuella inte bara hotas, utan mördas för sin sexuella läggning. Allt sådant är osakligt och förkastligt och har ingenting med en vettig debatt att skaffa! Usch och fy!

Bloggaren Miriam Klefbeck kommer med vettiga synpunkter.

Jag hoppas och ber att biskop Odd skall kunna sköta sina uppgifter och sprida budskapet om Kristi kärlek också i fortsättningen. Förutom att jag hoppas att han ändrar åsikt på en viss punkt, förstås ...

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/12/ocks-biskop-mordhotad.html

Käre Gud. Jag var på ett bröllop, du vet, och dom kysste varann mitt i kyrkan. Får man göra så? (Niklas, 8 år)

Kotimaas chefredaktör Olav S. Melin har tidigare innehaft samma position både vid Kyrkpressen och vid Kyrkans tidning i Sverige. Han skriver i Hufvudstadsbladet idag (4.12.07) en kolumn med rubriken Het fråga välsigna samkönade (http://tinyurl.com/39ps2z). Där kommenterar han partnerskapsseminarierna som hölls förra veckan.

*

Slutsatsen torde vara, att kyrkan ännu inte är mogen att fatta något beslut. På församlingsplanet finns ett tydligt uttalat motstånd, vilket gör att kyrkan skyndar långsamt. Skiljelinjen går inte mellan samhälle och kyrka utan inom kristenheten.

[...] för den lutherska kyrkan finns ingen återvändo. Den stora frågan är vad kyrkomötet beslutar om och när det gör det. En parrelation identisk med äktenskapet mellan man och kvinna lär det inte bli. Av teologiska skäl, liknande katolikernas. Men kan en välsignelse komma i fråga?

[...] Välsignelsen är inte en privat handling, utan den uttrycker kyrkans tro på vad Gud vill.

Teologiska kommittén i Sverige motiverade sitt ja till en kyrklig välsignelse med att det bibliska skapelseperspektivet ger utrymme för förändring därför att skapelsen är en pågående process. I sin relation till Gud, till andra människor och till skapelsen blir människan sig själv. Varken könet, etniciteten eller den sociala rollen kan stå i vägen för relationen. I sina liknelser åskådliggör Jesus hur illa det är om formen får bli förmer än innehållet, sabbaten viktigare än människan och äktenskapet viktigare än relationen. Bibelutläggningen är argument för en större öppenhet också i förhållande till homosexuella.

I debatten om kyrkan och de homosexuella åberopas från motståndarhåll en så kallad klassisk kristendom. Det är en statisk tro som inte är öppen för förnyelse och förändring oavsett tid och rum. En sådan gudsbild formas mera av Traditionens makt och rädsla för det främmande än av en levande tro på en levande Gud som sagt: Se jag gör allting nytt. En omprövning måste vara möjlig i allt som har med människosyn, gudsbild, kyrkosyn och samhälle att göra.

*

Tack, Olav, för dina synpunkter!

Genuine forgiveness is not an easily cultivated art. Especially when we have been gravely wounded by another person, our basic human dignity affronted, it is no simple task to forgive. Nor should it be done lightly. For we need also to recognize and affirm the anger, the pain, the betrayal, or the sense of injustice that we feel when genuinely hurt.

- Wendy M. Wright

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/3dqn9b

The general synod of the Church of Iceland voted in October to allow priests to validate cohabitations between two members of the same sex, IceNews Network reports (31.10.07). This makes the Icelandic church one of the most liberal in the world in this matter. The church now waits for the parliament to change the law.

Bishop Karl Sigurbjörnsson is satisfied with the outcome of the decision which is perhaps the first of its kind. Although there was disagreement on the issue, Sigurbjörnsson said the congregation was able to reach a compromise.

The church had long debated the definition of marriage. Some members of the synod believe that marriage is a holy union between any two individuals while others maintain that marriage is a holy union between individuals of opposite sex only. As a compromise, the church has not changed the traditional heterosexual definition of a marriage. However, the church did allow same-sex relationships to receive some validation from the church.

*

Earlier this year, the priest synod of the Church of Iceland voted against a proposal regarding legalizing same-sex marriage in Iceland by 64 votes to 22. The blogger MadPriest reports this, quoting the Iceland Review (which seems to experience some technical difficulties at present).

"I’m ashamed on behalf of the State Church - and I know many priests agree with me - for the fact that the fight for gay and lesbian rights did not go further at this conference," Rev. Bjarni Karlsson told Fréttabladid.

"The priests don’t own the church; that is not the way it is. The church belongs to Jesus Christ and the church is formed by every congregation the country. So although this was rejected in one election, it is not the end," Karlsson said. "I believe all people, also those against gay rights, realize that our community and the church will eventually reach the maturity to respect all people, regardless of their sexual orientation."

*

Sources and links: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/12/iceland-church-blesses-gay-partnerships.html

These statements about the Bible were written by children and have not been retouched or corrected (i.e., bad spelling has been left in).

*

St. John, the blacksmith, dumped water on Jesus' head.

Vi firade Första söndagen i advent här i Borgå igår, liksom på andra håll. Vår huvudgudstjänst gick av stapeln i Lilla kyrkan med Mats Lindgård som liturg och mig som predikant. Som vanligt hade vi mångsidig musik - Cornicines Borgoensis fyllde kyrkan med smattrande trumpeter och barnkören Diskanten med ljuva späda röster. Det var verklig fest!

Den uppmärksamma läsaren märker att Karin Långström Vinge har publicerat en adventspredikan på Predikantbloggen, men att jag har inte gjort det, trots att jag alltså också predikade. Jag talade denna gång fritt utan nedskrivna tankar, och har därför inget att publicera. Jag tycker att jag (med Guds hjälp!) fick till det riktigt bra, och folk verkade uppskatta både skämten och budskapet - men inget är nedskrivet.

I vanliga fall är jag ju noga med formuleringarna och skriver ner predikningarna ord för ord (även om de ibland förändras i själva situationen) - och så är det lugnare på det sättet. Att predika utan manuskript är svettigt och adrenalinframkallande - men roligt som omväxling!

Min mor och min far, när jag var liten,
de lärde mig be en aftonbön.
Den gjorde mig trygg, den lilla riten,
den lugnade mig och var så skön
- min aftonbön.

Den bön som jag bär, vad än mig händer,
så djupt i min själ är denna bön.
Den barnatro som till Gud sig vänder
har trygghet mig gett och ett nytt rön:
min aftonbön.

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår.

Tacksam skall jag väl alltid vara
till mor och till far för denna bön.
Fast livet är svårt, jag rids av mara,
den värmer mig än, är evigt grön
- min aftonbön.

Gud som haver ...

*

Kommentar: Jag fick för mig att jag ville skriva något i tangotakt, men sedan när jag hade den här sången färdig märkte jag att jag inte ville kompa den med ett klassiskt tangostuk. Men vad gör det - jag är nöjd med den i alla fall. Detta är en av de sånger som jag har framfört mest.
Den uppmärksamma läsaren märker kanske att refrängens text inte är min egen (fast jag skrev en ny melodi till den).

På fredag kväll åkte kantor Mikael och jag i hans bil ner till Pellinge för att fira adventsandakt i S:t Olofs kapell. Andakten var lyckad och stämningen fin, men det var inte det jag ville blogga om nu.

På väg till Pellinge (c:a kl 17:30) körde vi mot Bjurböle då vi plötsligt blev stoppade av en person i reflexväst. En ambulans körde med påkopplade sirener och blåljus upp mot Borgå och sjukhuset. När vi fick åka vidare såg vi en ambulans till, brandkåren och en bärgningsbil som lastade två personbilar med intryckt framända. Tydligen hade de råkat ut för en frontalkrock.

Vägen är slingrig och rätt smal och det var beckmörkt. Föret var rätt gott då - nu har det ju snöat och töat, så det är värre. Bilarnas hastighet har jag förstås ingen aning om, men vid en frontalkrock är den sammanlagda effekten ju dubbelt så stor.

Herre, förbarma dig! Hela dem som skadades och håll din hand över alla i trafiken! Hosianna - Herre, hjälp!