Sorgflaggning i hela landet. Nationell sorgedag. Andakter och öppna kyrkor.
Jag och många kolleger har besökt skolor längs med dagen. Kollegan Ben Thilman i Esbo höll en andakt i det lokala gymnasiet och lade upp den på Predikantbloggen.
http://predikantbloggen.blogspot.com/2007/11/en-dag-av-sorg-och-eftertanke.html
Orden räcker inte till för att beskriva skolmassakern i Tusby. Det är sådant som man ser i "stora världen", men inte hade trott sig få uppleva här i lilla Finland.
Mina tankar och böner är med offren, deras anhöriga - och förövaren. Herre, förbarma dig!
A minister was completing a temperance sermon.
With great emphasis he said, "If I had all the beer in the world, I'd take it and pour it into the river."
With even greater emphasis he said, "And if I had all the wine in the world, I'd take it and pour it into the river."
And then finally, shaking his fist in the air, he said, "And if I had all the whiskey in the world, I'd take it and pour it into the river."
Sermon completed, he sat down.
The song leader stood very cautiously and announced with a smile, nearly laughing, "For our closing song, let us sing Hymn #365, Shall We Gather at the River."
Jag kommer att vara på arbetsresa ett par dagar framöver. Nästa inlägg på bloggen kommer tidigast onsdagen den 7.11.07.
Allt gott till dess!
*
Pieni tauko työmatkan takia - palaan blogille aikaisintaan keskiviikkona.
Kõik head!
Jag går längs gatan och tänker på mitt liv
och livets kyla och luftens biter min kind.
Var kommer jag ifrån och vart är jag på väg?
Jag längtar efter ett svar,
jag längtar efter ett svar.
[refr:] Och jag längtar att komma bort härifrån
och jag längtar att komma hem.
Kanske kommer jag från Gud,
kanske har Han satt mig här
och kanske är jag på väg
hem till Gud.
Jag går i skogen och tänker på mitt liv.
Naturen är så vacker med sin snö.
Men den har samma fråga, den har samma svar:
den längtar efter Gud,
den längtar efter Gud.
[refr:] Och jag längtar ...
Jag är i kyrkan och tänker på mitt liv.
Vad prästen säger rör mig inte alls,
men någon sitter här bredvid mig på min bänk
och jag vet att det är Gud,
jag vet att det är Gud.
[refr:] Och jag längtar att komma bort härifrån
och jag längtar att komma hem.
Kanske kommer jag från Gud,
kanske har Han satt mig här
och kanske är jag på väg,
[refr:] men jag längtar att komma bort härifrån
och jag längtar att komma hem.
Och jag vet jag är från Gud,
och jag vet Han satt mig här.
Jag vet att jag är på väg
och jag vet att jag är på väg,
ja, jag vet att jag är på väg
hem till Gud.
***
Kommentar: Den här sången tillkom under min produktivaste tid som låtskrivare. Jag upplever också själv att den är en av mina bästa - text, melodi och ackompanjemang stöder varann på ett bra sätt.
Jag skrev den i januari månad, om jag minns rätt, vilket är orsaken till den vintriga andra strofen. Vad gäller den tredje strofens andra rad kan jag bara säga, att jag numera försöker mitt bästa att detta inte skall hända andra - med varierande framgång, skulle jag tro. Men slutet av strofen är förhoppningsvis tröstande.
... the first essential component of social justice is adequate food for all mankind.
- Norman Borlaug
as quoted on the Hunger Site
http://www.thehungersite.com/
För en knapp månad sedan skrev jag om läget i lokalekumeniken i Borgå. Häromdagen hade vi ett av våra reguljära pastorsmöten, och då diskuterade vi läget ingående. Vi konstaterade att predikstolsutbytet inte kan fortsätta i tidigare utsträckning, men att vi fortsätter med det där det är möjligt. Vidare konstaterade vi att vissa gemensamma satsningar också omöjliggörs av den rådande situationen, men att vi skall försöka hitta nya vägar att komma vidare.
På det hela taget hade vi ett konstruktivt möte, tyckte jag. Vi var överens om att ta ett steg bakåt, så att vi sedan ska kunna ta flera steg framåt. Och det är ju bra på lång sikt - även om det just nu känns en smula frustrerande. Men det går väl över.
The Associate Minister unveiled the church's new tithing campaign slogan last Sunday: "I Upped My Pledge - Up Yours."
Normalt när jag förbereder en predikan, läser jag texterna i början av veckan och låter dem sedan rulla på i huvudet. Om jag ska hålla något andaktstillfälle, tar jag ofta just den aktuella tematiken som grund, och så blir andakten en del av predikoförberedelsen. När jag sedan på torsdag-fredag sådär sätter mig ner vid datorn, gäller det i allmänhet bara att formulera de tankar som redan har mognat inom mig.
Den här veckan var det annorlunda.
Jag vet inte varför.
Jag läste texterna som vanligt och fastnade för evangeliet, som är de välkända Saligprisningarna från Jesu Bergspredikan (Matt 5:1-12). De fick myllra på någon dag, och så satte jag mig vid datorn.
Men nej. Inget flöde. Bara födslovåndor. Jag satt och svettades både torsdag och fredag, alltid när jag hann från andra arbets- eller familjeuppgifter - svettades, plågades, kom med någon formulering, raderade den, började om ...
Ännu i morse, med deadlinen stirrande mig i ansiktet, var jag tvungen att göra en sista ansträngning. Jag tryckte på "Print" kl 11:15, när högmässan började kl 12. Det är tur att jag numera bor så nära kyrkan...
Om jag normalt skriver en predikan på ett par tre timmar vid datorn, tog denna säkert tio. Och naturligtvis avspeglade sig denna plågsamma process också i slutresultatet. Nog blev det ju en predikan till slut, men jag har nog hållit bättre. Jag hoppas att någon ändå fick något ut av den.
Kanske jag borde ha gett upp och återanvänt någonting från arkivet. Nåja, gjort är gjort.
http://predikantbloggen.blogspot.com/2007/11/predikan-alla-helgons-dag.html
Idag skulle vi bada bastu, för första gången sedan vi flyttade hit till kaplansgården. Eftersom det skedde redan 2.6.07, förstår ni att vi inte är direkt passionerade bastufreakar.
Men ibland är det i alla fall skönt med bastubad. Därför var besvikelsen stor när vi igen råkade ut för tekniska svårigheter.
Först varmnade ugnen inte alls, men när jag hade satt en säkring på ett ställe i elskåpet där det tidigare inte hade funnits någon (!), fungerade eldistributionen betydligt bättre.
Dock inte tillräckligt bra. Ugnen har tre rader med motstånd - och bara en av dem fungerade! Det är inte ofta jag har frusit i en bastu, men när den är sisådär 35-40 grader varm är det just det som händer.
Som tur var, hade diskmaskinen fullgjort sitt värv, så när jag plockade ut kärlen ur den, fick jag fuktig och varm luft över mig. Men inte var det riktigt samma sak ändå ...