Deus semper maior!

We had a longer holiday than usual this year because the school was closed for altercations.

I höstas bloggade jag om namnmonster på Nya Zeeland - Talula Does The Hula From Hawaii, Number 16 Bus Shelter och vad det nu var föräldrarna har belastat sin stackars avkomma med.

Det är ändå inget mot vad Heath Campbell och hans hustru Deborah i Holland Township, New Jersey, USA, har våldfört sig på sina barn med. Deras treårige son heter Adolf Hitler Campbell och deras döttrar JoyceLynn Aryan Nation Campbell och Honszlynn Hinler Jeannie Campbell.

Aryan Nations ("ariska nationer"), som gick i konkurs 1998, var en antisemitisk och antistatlig organisation inom amerikansk vit nationalism. "Honszlynn Hinler" har fått sitt namn efter naziledaren Heinrich Himmler. Vem Adolf Hitler var behöver jag knappast förklara.

Orsaken till att familjen Campbell har nått över nyhetströskeln är att lille Adolf fyllde tre år nyligen. Hans föräldrar beställde en tårta från supermarketkedjan ShopRite, och ville ha Adolfs fulla namn skrivet på den. ShopRite vägrade dock skriva "Adolf Hitler" på en födelsedagstårta, så de upprörda föräldrarna vände sig till WalMart i stället - och fick sin tårta, för WalMart såg inget fel i en sådan begäran.

Det campbellska hemmet är prytt med hakkors, pappa Heath har hakkors-tatueringar (se foton här) och går omkring i stövlar som har tillhört en nazistsoldat - men anser att folk måste visa tolerans, för "ett namn är ett namn".

"Ett namn är ett namn"? Nej, knappast. Namnet gör inte pojken till en Hitler, men hans liv blir nog mycket svårare!

* – Det är vansinne att döpa ett barn till Adolf Hitler, säger psykologen Robert Gordon till AP. De här barnen kommer att få en svår uppväxt. Bara en galning skulle göra något sådant mot sina barn. * [Metro]

Stackrarna!

Tack och lov lyckas inte sådant i Finland.

http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/12/monsternamn-stackars-barn.html

Mot slutet av den långa domkapitelsnotisen 18.12.08 står att läsa:

* Kaplanen i Borgå svenska domkyrkoförsamling Karl af Hällström har beviljats fortsatt partiell tjänstledighet 1.1.2009-30.6.2012. *

En liten kommentar kan vara på sin plats:

Jag har under åren 2007-08 gjort fyradagarsvecka, alltså arbetat på 80 %. De övriga 20 % har jag varit "partiellt vårdledig". Jag ansökte redan för två år sedan att få denna vårdledighet ända tills Antonia (nu fyra år) går ut ettan i grundskolan - såsom jag har rätt till - men av någon orsak beslöt domkapitlet då att endast bevilja två år. Nu förnyade jag min ansökan, och beviljades denna gång hela den tid jag ville ha. Tack för det!

Pekuniärt rik blir man ju inte - fpa ger hela 70€ per månad för ett sådant här arrangemang - men det är det värt både för mig och för barnen. Samt för församlingen, som ju gör vissa inbesparingar på det här sättet...

Jag träffade en 9-årig skolkamrat till min son. Denne hade sett mig i prästkläder och frågade därför: "Är du ... öh ... kyrk... pratare?"

Jag höll skrattet på insidan och svarade sakligt att jag är präst.

"Aj jo, präst!" var pojkens reaktion.

Men jag tycker att "kyrkpratare" inte är någon dålig beskrivning av vad prästen gör!

Min svenska kollega - både som präst och som bloggare - Karin Långström Vinge tar upp en svår fråga på sin blogg när hon skriver om läkarassisterat självmord. Det finns goda argument både för och emot.

* Rätten till mitt liv borde få innebära rätten också till min död. Men jag vill skyddas av samhället så att jag inte fattar beslut om jag inte är kapabel till det. Om jag uttrycker att jag vill dö därför att jag är ledsen, vill jag bli vårdad för det. Om jag uttrycker att jag vill dö därför att jag lider av en obotlig sjukdom och inte har annat än plågsamt lidande att se fram emot, vill jag få hjälp att avsluta vården. [...] men [...] *

Läs det hon skriver, följ upp länkarna, läs kommentarerna och rösta i hennes enkät. Intressant och tankeväckande!

http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2008/12/vad-rtten-till-mitt-liv-borde-innebra.html

This love of God for the world does not withdraw from a reality into noble souls detached from the world, but experiences and suffers the reality of the world in the harshest possible fashion. The world takes out its rage on the body of Jesus Christ. But he, tormented, forgives the world its sins. Thus does reconciliation come about.

- Dietrich Bonhoeffer
Meditations on the Cross

as quoted on God's Politics
http://blog.beliefnet.com/godspolitics/2008/07/voice-of-the-day-bonhoeffer-on.html

Vi firade min dotter Antonias fyraårsdag häromsistens. I samband med det frågade en av min fars många kusiner vilket släktskap min dotter har med hans barnbarn. Att frågan riktades till mig beror på att släktforskning är en hobby för mig. Jag svarade:

Det beror på vilken terminologi man använder. Enklast är det med den "matematiska" terminologin: Syskon är enmänningar (en generation sedan gemensam nämnare), kusiner tvåmänningar. Så följer tremänningar (t.ex. dina barn och jag), som i Finland kallas småkusin men i Sverige syssling.

Antonia och dina barnbarn är fyrmänningar, men vilken "folklig" term som skall användas är långt ifrån entydigt. Ofta (men inte alltid) följer man ordningen som du nämnde ovan, men vad det betyder varierar. Om vi följer finlandssvenskt bruk skulle det då bli fyrmänning = syssling, femmänning = pyssling och sexmänning = brylling.

Om detta längre är meningsfullt kan man dock fråga sig. Den finlandssvenska termen "ludikusin" tycker jag är användbar i vardagliga sammanhang...

Kära Gud,
Min pappa säger att det bästa som finns är att vara barn. Du måste säga till honom att det är inte alls roligt om man aldrig får stanna uppe och se på nåt.

- Johan, 8 år

C:a kl. halv fyra på morgonnatten söndag vecka (7.12.08) gick bröderna Jose och Romel Sucuzhanay hemåt från en krog i Brooklyn i New York City. Jose, en 31-årig tvåbarnsfar som arbetade som fastighetsförmedlare, hade fått sin 38-åriga bror på besök från deras hemland Ecuador, och de hade varit ute på en krogrond. Eftersom de var "lindrigt nyktra", som det heter, stödde de sig på varann under sin ostadiga promenad.

Plötsligt hördes en röst från en parkerad bil: "Se på de där bögarna!" Tre män steg ur bilen. En av dem slog Jose i huvudet med en glasflaska, och när denne föll till marken fortsatte han misshandeln med en baseball-klubba av aluminium. De andra slog och sparkade på båda bröderna.

På tisdag förklarades Jose vara hjärndöd. Hans mor fick ett visum "på humanitära grunder" och flög från Ecuador till USA. Då hon på lördag kom fram, fick hon beskedet att han hade dött redan på fredag.

Våldsmännen har fortfarande inte hittats, trots en belöning på 22.000$.

Man behöver inte ens vara homosexuell för att råka ut för homofobiskt våld. Det räcker med att någon tror att man är det.

[Det påminner mig om en dikt som tillskrivs pastor Martin Niemöller (1892-1984):

I Tyskland hämtade de först kommunisterna,
och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist,
Sedan hämtade de de fackanslutna,
och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten,
Sedan hämtade de judarna,
och jag protesterade inte, för jag var inte jude,
Sedan hämtade de de mig,
och då fanns ingen kvar som protesterade.

Niemöller, som år 1933 grundade Bekännelsekyrkan i Tyskland, satt i Dachau 1938-45. Dikten finns i olika varianter; denna är från Wikipedia.]

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/12/nyc-hetero-ddad-som-bg.html

En gäst du skall ej skymfa
eller jaga på porten;
fägna den fattige väl!
Ej svag är den dörrtapp,
som svänga skall
och öppna för alla.
En ring du dock giv,
eller på din rygg
allt ont de dig önska.

Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan