Deus semper maior!

När jag förberedde min midsommardagspredikan kom jag att tänka på hur Johannes döparen enligt den gamla översättningen kallade folk för "huggormars avföda" (t.ex. Lk 3:7). När jag som barn läste det för första gången, förstod jag förstås att det inte var ett positivt utlåtande, men jag visste inte exakt vad avföda var. Problemet var att jag trodde att jag förstod ordet - föda är ju samma som mat, och "huggormars avföda" måste alltså vara sådant som huggormar äter, inte sant.

När NT-81 kom ut och där stod "huggormsyngel" förstod jag att jag hade missförstått, men ordet "avföda" förstod jag ändå inte. Det är inte förrän i vuxen ålder som det har gått upp för mig att "föda" i detta sammanhang inte hänger ihop med "mat" utan med "förlossning", och att "avföda" alltså betyder samma som "avkomma" eller, som Bibel 2000 säger, "yngel".

*

Det här är förstås ett rätt oskyldigt exempel, men visar ändå hur viktigt det är med nyöversättningar. Det farliga är inte det man inte förstår, utan det man missförstår trots att man tror att man vet vad det betyder. Det leder till allvarliga misstolkningar som man inte själv inser.

... do people need food, but they need also the touch of a hand, the sound of a voice. For food lasts but a day, but love is for always.

- Mother Teresa

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/35uzhy

I min ungdom gick jag omkring med en stor plojknapp (kanske 10 cm i diameter) där det på engelska stod "I [hjärta] Jesus", alltså "Jag älskar Jesus".

Det var intressant att kolla in folks reaktioner. De flesta helsingforsare hade förstås utstuderat neutral min när de kastade en försynt blick på knappen, men ett par reaktioner minns jag: ett gäng med unga flickor som föll mig om halsen och ropade att de också älskar Jesus, vilket förstås var förstås väldigt angenämt (alltså också att de älskade Jesus), och en alkoholist som undrade vilken "sekt" jag hörde till och sedan förde en lång, varm och saklig diskussion om andliga frågor med mig.

En av mina äldre arbetskamrater på Församlingsförbundet undrade om det inte är viktigare att Jesus älskar mig än att jag älskar Jesus, varpå jag svarade: "Jo, för mig är det förstås det. Men för dem som jag möter är det viktigare att få veta att jag älskar Jesus." Och det svaret var hon nöjd med.

*

Den tanken tror jag bör genomsyra hela kristenlivet. Guds kärlek i Kristus är grunden för vår kärlek både till honom och till varandra. Det dubbla kärleksbudet vore meningslöst om inte Kristus hade dött på korset. Vi älskar därför att han först älskade oss, skriver kärleksaposteln (1Jh 4:19).

Kärleken mellan Gud och oss (i båda riktningarna) är starkt sammanknippad med tron och frälsningen. Den syns dock inte utåt, eftersom endast Gud kan se vad som finns i vårt hjärta. Det är genom att "vågrätt" föra kärleken vidare till våra medmänniskor (till vår nästa, för att tala med bibliska termer) som den "lodräta" kärleken kommer till synes. Och endast om det "lodräta" och det "vågräta" kombineras, bildas det ett kors. Om endera korsarmen saknas, har vi bara en käpp - ett användbart verktyg, kanske, men ingenting specifikt kristet.

Kristi kärleksbudskap är alltså mycket mångfasetterat - men allt grundar sig på och börjar med Guds kärlek till oss.

Domkapitlet har undvikit att ta ställning i frågan kring regnbågsmässans andra vräkning i våras. Hufvudstadsbladet rapporterar 21.6.07 under rubriken Domkapitlet tiger i känsligt beslut (s. 4):

"Var det okej att kyrkoherden Monica Heikel-Nyberg upplät sin kyrka för sexuella minoriteter? Det får vi inte veta. Domkapitlet vill inte bestämma sig. [...]
Församlingsrådet [i Vanda svenska församling] undrade om det hade gjort rätt eller fel när det lade sig i ett beslut fattat av kyrkoherden Monica Heikel-Nyberg. Efter att regnbågsfolket inte fått hålla sitt möte i Domkyrkans kapell upplät Heikel-Nyberg Helsinge kyrka. Men församlingsrådet protesterade, och menade att kyrkoherden inte kunde fatta beslutet själv. [...]

Biskop Gustav Björkstrand, en av de sju som utgör domkapitlet:
- Frågan förföll eftersom gudstjänsten aldrig hölls där.
Men inför framtiden vore det väl bra med ett prejudikat i frågan?
- Lagen är tydlig. Den säger att kyrkoherden fattar beslut i löpande frågor, församlingsrådet i principiella frågor.
Så regnbågsfolkets entré fortsätter alltså vara beroende av enskilda kyrkoherdars inställning?
- Nej, det kan man inte säga. Domkapitlet ska fatta beslut, när det finns en tvist som inte är hypotetisk."

Ordföranden för Gemenskapsrörelsen (http://www.yhteys.org/) skickade ett brev per epost. Hon skrev:

"Rakkaat ihmiset,

Paljon on tapahtunut jo tänä vuonna kun kirkko nyt prosessoi omien seksuaalivähemmistöjensä paikkaa ja oikeuksia. Toivon, että jaksatte seurata lehdistöissäkin käytävää keskustelua ja reagoida niihin kirjoituksiin. Meitä kaikkia tarvitaan!

Vetoan teihin, että tulisitte mahdollisuuksienne mukaan osallistumaan Pride-kulkueen kristilliseen solidaarisuusosastoon!
Lauantaina, 30.6. kokoonnumme klo 12 Kampin keskuksen edessä olevalla torilla (siis Helsingissä). Kulkue lähtee klo 13, kun tiedätte, että olemme kulkueen viimeinen osasto niin ehditte vielä viime tingassakin.
Lauantai, 30.6. on tietysti tosi hankala päivä. Kaikki ovat pääsääntoisesti porukoineen kesämökeillä jne joten järjestelyä asia vaatii. Se on kuitenkin niin tavattoman tärkeätä.

Viime vuonna meitä oli, valkoisen ristin takana, kulkueen viimeisessä osastossa monta PAPIN JA DIAKONIN PAIDASSA. Se onkin ihan ehdoton varuste, jotta tien varsilla ja kulkueessa olevat tunnistavat kirkon virassa olevat.
Meillä oli banderolli, jossa sanotiin, MISSÄ RAKKAUS, SIELLÄ JUMALA ja sateenkaaribanderolli, jossa oli valkoinen risti, sydän ja ankkuri.
Edellämme kulki loputon, iloinen, lukemattomia sateenkaaren värisiä ilmapalloja kuljettava joukko, ja viimeinen osasto oli heille monille tosi tärkeä, samoin tien varsilla seisoville. Aivan viimeisillä vaiheilla, ennen Kaivopuistoa tulivat vastaan helvettiin toivottajat suurine mainoksineen.
Tulkaa mukaan, pyydän! Nyt on hetki antaa selvä signaali.

Myös Sateenkaarimessuun olette kovin tervetulleita. Se on perjantaina, 29.6. klo 18.00, Kallion kirkossa.
Sateenkaarimessukin on asia jota monet tosissaan pohtivat, että saako sellaisia pitää ja yrittävät sen estää. Sekin on solidaarisuuden paikka.

Jos teillä on ideoita sopiviksi banderolliteksteiksi, niin kertokaa viimeistään juhannuksen jälkeen.

Suvea!
Liisa Tuovinen"

Årets helsingforsiska Pride-marsch går alltså av stapeln lördagen den 30 juni. Samling från kl. 12 vid Narinken i Kampen (vid den f.d. busstationen), och tåget går kl 13 därifrån mot Brunnsparken. Vi i Gemenskapsrörelsen går sist.
Det är förstås viktigt att synas för den man är, så den som har en frimärksskjorta bör helst ha den på sig!

Jag deltog i fjolårets marsch och bloggade om den i inläggen Präster på Pride-marsch (1.7.06 - http://tinyurl.com/27f6nl) och Ännu om Pride (6.7.06 - http://tinyurl.com/2588h2).

http://www.helsinkipride.fi/

O God, to those who have hunger give bread;
and to us who have bread give the hunger for justice.

- A Latin American prayer

as quoted on God's Politics
http://blog.beliefnet.com/godspolitics/2007/06/voice-of-the-day-bread-and-jus.html

Next Sunday Mrs. Vinson will be soloist for the morning service. The pastor will then speak on "It's a Terrible Experience."

This is what your Pastor really thinks...

• If I express myself on a subject, I'm trying to run things.
• If I'm silent, I'm dumb or have lost interest.

• If I'm often at my office (preparing sermons or studying), why don't I get out and learn what's going on.
• If I'm out when they call, why am I not tending to business, or studying for a sermon.

• If I'm not at home at night, I'm out having a good time.
• If I'm home, I'm neglecting important outside contacts and activities.

• If I don't agree with people, I'm bullheaded.
• If I do agree, I don't have any ideas of my own.

• If I don't do what I'm asked, I'm a poor pastor.
• If I do agree, well, that's what I'm paid for.

• If I give someone a short answer, I'm "too big for my britches."
• If I attempt to explain the pros and cons of an issue, I'm a know it all.

• If I'm well dressed, I'm a big shot.
• If I'm not, I'm a poor representative of my office.

• If I'm on the job a short time, I'm inexperienced.
• If I've been there a long time, It's time for a change.

- from Old Lutheran
http://www.oldlutheran.com/humor/lament.shtml

The Bible is NOT God! To elevate the Bible to the status of God, not only is an injustice to scholarship and logic, but is a direct offense against God Himself. We are to have no idols other than God, and biblical literalists and many of those who seek to counter them, both use the Bible as an idol, elevating it to the point where they explicitly or implicitly believe that it contains all of God's Word to us. Jesus is God's Word, and Jesus makes very clear what God expects of His followers: to trust God over and above seen circumstances, and to love other people! That's what puts the lie to homophobic professing Christians' selective use of certain biblical passages to "justify" and impose their hateful prejudices on others; their re-defining Christianity, and God Himself, in their own image, thereby using not only the Bible, but themselves, as their idols; ignoring Jesus' words, work, ministry, and life!
The Bible is best viewed as a "finger" that points us to a couple of the many dimensions of God. What the biblical literalists do is equivalent to the following: If I ask you where you live and you point in a given direction and I just keep staring at your finger, I'll soon come to know everything about your finger, its size, shape, fingerprint, and every single detail about your finger, but I won't come any closer to knowing where you live. I have to look to the place where your finger is pointing in order to know where you live. The same holds true for those who elevate the Bible as being the "inerrant word of God." No! Only God is the Inerrant Word!

- Jerry S. Maneker
on A Christian voice for lesbian, gay, bisexual, and transgender rights
http://www.christianlgbtrights.org/

cf my blogpost Verbi divini minister
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/11/verbi-divini-minister.html

Kyrkpressen 24/07 berättar:
Iransk-kurdiska Naze Aghayi lever just nu i kyrkoasyl i Åbo efter att alla berörda myndigheter har satt tummen ner för hennes möjligheter att stanna i Finland.
http://www.kyrkpressen.fi/content/view/2890/895/

Mikaels församling och dess kyrkoherde Jouni Lehikoinen har sett det som självklart att hjälpa en medmänniska i nöd. För en kristen bör det naturligtvis också vara det. Formerna kan förstås variera, och eftersom kyrkoasyl inte är särskilt vanligt, har Lehikoinen och de andra haft stor hjälp av den broschyr, Kirkko turvapaikkana, som Ekumeniska rådet i Finland har gett ut.

Vanligt är detta alltså inte. Ändå minns jag personligen ett fall i Helsingfors (det kan ha varit i början av 1990-talet), där Norra svenska församlingens dåvarande kyrkoherde Jaakko Kuusinen släppte in en grupp hungerstrejkande män, som om jag minns rätt var från Bangladesh, i sitt församlingshem. De utvisningshotade männen hade tidigare ansökt om kyrkoasyl på andra håll i Helsingfors, men blivit nekade. Förutom att Kuusinen fattade ett gott, humant och kristligt beslut, räddade han därmed också kyrkans ansikte.

Tyvärr kan detta också missbrukas. Grymt var det fall under folkmordet i Rwanda då den lokala prästen släppte in flyktingar i sin kyrka och sedan ledde dit mördarna som tog livet av flera hundra personer. Knappast kristet! Men skurkar finns det tyvärr i alla läger. Det är bara att hoppas att jag själv inte visar mig vara en sådan när det kommer till kritan ...

Och så kan säkert det motsatta missbruket tänkas, där de som ansöker om kyrkoasyl inte gör det på ärliga grunder, utan t.ex. är ute efter kyrksilvret. Men om vi låter misstänksamhet och cynism (och rasism?) styra våra beslut som människor och som kristna - ja, då har ondskan redan vunnit!

Hurra för Mikaels församling i Åbo! Gud välsigne er!