Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må du taga;
du får fördel, om du följer dem,
de bli goda att begagna.
Åt åldrig talare
du aldrig må skratta;
ofta gott är, vad de gamle säga.
Ofta ur skrumpet skinn
skarptänkta ord komma,
sådant som hänger bland hudar
och slänger bland småskinn
och lätt dinglar bland löpmagar.
På "Fråga prästen" ställer Emma följande fråga:
* Varför är skillnaden så stor mellan religionerna när det gäller att avbilda Gud? Man får ju egentligen inte avbilda Gud i varken Islam, Kristendom eller Judendom. Men vi kristna gör det ju ändå. vi har bilder och symboler på Jesus m.m. Vad kan den stora skillnaden mellan religionerna vara? *
Jag svarade:
Grundtanken i bildförbudet inom de tre besläktade religionerna som du nämner är att om vi gör oss bilder av Gud, så riskerar vi att förledas att tillbe bilderna i stället för Gud själv. Ett exempel är berättelsen om guldkalven i 2Mos 32.
Nu är det ändå så, att även om Gud inte vill att vi gör en bild av honom, så har han själv gjort en sådan. Jag talar om Jesus, som är Gud i mänsklig form. Eftersom Gud själv inte längre håller hårt på skillnaden mellan ande och materia, kan också vi kristna göra materiella bilder av den andliga verkligheten. Judar och muslimer erkänner ju däremot inte Jesus som Guds son, så de håller fast vid bildförbudet.
A vicar books into a hotel and says to the receptionist, "I hope the porn channel in my room is disabled."
"No," she says. "It's just regular porn.... you sick bastard."
Jobbig vecka, därför lite mindre aktivitet på bloggen.
Men mellan verserna har jag grundat Facebook-gruppen "Kyrklig humor", där bl.a. följande anekdot har influtit:
*
Kyrkoherden i en österbottnisk församling hade jobbat i sin trädgård och farit sedan till lantbrukshandeln för att köpa något han behövde, klädd enligt sysslan.
Butiken besöktes just då av en representant för någon svinfoderfirma. Denne kom fram till prästen och frågade om husbonden hade svin.
“Nej, jag har bara får”, svarade den tilltalade.
Representanten nöjde sig med svaret och återgick till sina underhandlingar med handelsmannen. Om en stund kom han dock tillbaka och forsatte samtalet:
“Hur många får har ni då?”
“Jag vet inte exakt, eftersom några av dem är i Sverige och Amerika, men så där omkring tre tusen.”
“Jaha, jaså. Och inga svin alltså?”
“Nå, om jag nu tänker riktigt noga efter, så kan jag ju inte vara alldeles säker…”
*
Det kom ett mejl:
*
Kvinnornas parlament i Café Cabriole ti 5.5. kl 17-19
Det nya europaparlamentet väljs 7.6. Parlamentets beslut påverkar också kvinnornas vardag. De flesta kvinnorna röstade inte i förra EU-valet.
Välkommen på en kopp kaffe och diskutera hur kvinnornas EU och Europa ser ut!
Talarna:
migrations- och europaminister Astrid Thors
rättstandläkare Helena Ranta
informationschef vid europeiska kommissionens representation i Finland Marjatta Hautala
Fritt inträde, välkommen!
Arrangör: Östra Nylands europainformation
mera info: regioninformatör Minna Salmi, minna.salmi@formin.fi, tfn. 040 829 3738.
Café Cabriole, Biskopsgatan 30, Borgå
På grund av kaffeserveringen ber vi vänligen om förhandsanmälning senast må 4.5. klo 16.
***
Tuli meili:
*
Naisten parlamentti Café Cabriolessa ti 5.5. klo 17-19
Uusi Euroopan parlamentti valitaan 7.6. Parlamentissa päätetään naistenkin arjesta. Suurin osa naisista jätti viimeksi EU-vaaleissa äänestämättä.
Tervetuloa kahvikupin ääreen keskustelemaan, millainen on naisen EU ja Eurooppa!
Puhujina:
maahanmuutto- ja eurooppaministeri Astrid Thors
oikeushammaslääkäri Helena Ranta
Euroopan komission Suomen edustuston tiedotuspäällikkö Marjatta Hautala
Vapaa pääsy, tervetuloa!
Tilaisuuden järjestää Itä-uudenmaan eurooppatiedotus.
lisätiedot: aluetiedottaja Minna Salmi, minna.salmi@formin.fi, p. 040 829 3738.
Café Cabriole, Piispankatu 30, Porvoo
Kahvitarjoilun vuoksi pyydämme ilmoittautumisia viimeistään ma 4.5 klo 16.
***
Själv är jag tyvärr förhindrad att närvara. Jag är på annan ort och dessutom något okvinnlig.
The clergy are like manure - excellent when spread all over the country while doing their work but when gathered together in a heap they stink.
- George Bell
Bishop of Chichester, England (1929)
as quoted in The Guardian 2.8.08
Prästen och forskaren Elisabeth Arborelius från Stockholm disputerade 24.4.09. Avhandlingen "Finns det en klyfta mellan kyrkan och folket" är skriven vid teologiska institutionen i Uppsala i ämnet systematisk teologi med livsåskådningsforskning.
Arborelius har funnit att det finns två ungefär lika stora grupper av präster. Det är dels de som betonar att de vill föra ut det kristna budskapet och som säger att kyrkan inte ska vara en serviceinrättning, dels de mottagarorienterade som möter människor som jämbördiga, bejakar deras erfarenheter och respekterar deras hållning i livsfrågorna och deras önskemål.
Hennes forskningsresultat, som hon beskriver i en artikel i DN, bygger på djupintervjuer med 24 präster och 24 lekmannamedlemmar i Svenska kyrkan. I intervjuerna säger medlemmarna att den viktigaste egenskapen hos en präst är att denne inte "sätter sig över". De allra flesta önskar att deras dop, vigslar och begravningar - vilka i Sverige kallas "kyrkliga handlingar" och i Finland "förrättningar" - ska förrättas av präster som visar respekt och är mottagarorienterade.
Artikeln föder många tankar.
En reaktion hos mig själv är att tacka Gud för att vi i Finland har ett annat sätt att handskas med dop än det löpande bandssystem som vissa församlingar i Svenska kyrkan enligt artikeln har gått in för. Hoppas att det är en nidbild.
En reaktion är också tanken att om folk fritt ska få välja förrättningspräst (vilket i sig är en naturlig önskan), så kommer en del "skickliga" präster att överlupas med arbete, medan sådana som inte är lika populära kanske är underarbetade. Detta är knappast rätt mot någondera gruppen.
Efter att ha läst ett antal kommentarer om saken på bloggar och annorstädes, tycker jag att bloggaren Jiang har visa synpunkter:
* Hur ska man kunna förkunna Jesus kärleksbudskap om man har ett von oben perspektiv och bestämmer sig för att man själv har rätt och de som inte tycker som jag har fel och kan lika gärna lämna kyrkan? För att vara trovärdig i sin förkunnelse måste man visa att man förstått det man lär ut. Det som man kräver att andra ska ta till sig och leva efter.
Var ska man dra gränsen för sin yrkesheder? Är en annan fråga. För visst kan jag ha en viss förståelse för att en del präster känner att de blir utnyttjade av människor som vill ha en "schysst präst" för att det ska bli ett högtidligt dop för ungen eller en minnesvärd bröllopsdag men som i själva verket ger blanka *** i kyrkan och kristendomen i övrigt. Men varför inte ta tillfället i akt att få förkunna sin tro? Se det som en möjlighet att nå ut till människor som aldrig annars skulle besöka kyrkan.
Jesus såg sig som folkets tjänare. Hade han velat ha klapp på axeln och beröm skulle han verkligen inte ha gjort de val han gjorde. Känslan över av att kasta pärlor åt otacksamma svin eller att bli förlöjligad av andra må infinna sig när det nydöpta barnets släkt droppar av utan att säga tack. Men betänk ändå! Man har fått förtroendet att leda en kulturell och religiös akt som, de profana människorna till trots, faktiskt hör till de mest avgörande stegen i en människas liv: födelsen, livspartnern, döden. Det är mäktigt! [...]
Vi människor har behov av våra riter. Om vi tappar kontakten med Gud (eller vad vi vill kalla det) tror jag att vi i slutändan tappar kontakten med oss själva, vår potential, vårt arv och vårt syfte. Även om många inte anser sig vara kristna tror nästan alla på en högre makt. Den längtan, nyfikenheten, sökandet, viljan - borde vara varje prästs självklara vilja att gå till mötes. För att vara krass, så tror jag att ni präster är så uppskattade som ni förtjänar. *
Tack, Jiang. Det ligger något i det du säger!
Samtidigt vill jag konstatera att jag personligen alltid har trivats i förrättningssammanhang, där jag får både möta människor i deras (positiva eller negativa) livskriser och försöka förmedla Guds frid och kärlek till dem. Som Jiang säger: "Det är mäktigt!"
The pastor put sanitary hot air hand dryers in the rest rooms at his church, but after two weeks took them out.
When asked why, he confessed that they worked fine but when he went in there he saw a sign that read, "For a sample of this week's sermon, push the button."
The secret of a good sermon is to have a good beginning and a good ending, then having the two as close together as possible.
- George Burns (1896-1996)
US actor and comedian
Löysin Facebookilta mainoksen joka yllätti minut. Kyseessä oli automaattinen, paristokäyttöisellä kellolla toimiva parkkimittari. Mainoksen mukaan
* Parkkimittarin sisään rakennettu kello säästää sinut parkkimittarin jatkuvalta veivaamiselta. [...]
* Parkkimittarin takana on vipu (RUN/STOP), kun vivun kääntää STOP-asentoon, parkkimittari pysähtyy. Kun vipu käännetään asentoon RUN, kiekko napsahtaa jälleen osoittamaan oikeaa aikaa ja jatkaa kulkemistaan. *
Ongelma on minusta siinä, että tämä parkkimittari panee ihmisten rehellisyyden pahasti koetukselle. Mikä estää pysäköivän autoilijan yksinkertaisesti jättämästä vipu RUN-asentoon? Silloinhan "saapumisaika" muuttuisi koko ajan, eikä parkkipirkot huomaisi mitään!
Eivät hekään tosin ihan niin tyhmiä ole. Jos he tulevat toisen kerran katsastamaan mittareita, he kyllä huomaavat että mittaria on rukattu. Mutta kyllä se varmaan onnistuu aika usein. Se että tämä on mainostajien mielessä näkyy hyvin lauseesta
* Hanki nyt itsellesi tai lahjaksi tämä jokaisen autoilijan pakollinen lisävaruste, joka säästää harmeilta ja maksaa itsensä takaisin jo kun vältät ensimmäiset sakot! *
Jos tätä mittaria käytetään oikein, ei sen ja tavallisen mekaanisen mittarin välillä ole suurta eroa, mutta jos sitä käyttää epärehellisesti yllä osoittamallani tavalla, se tosiaan voi auttaa välttämään sakkoja.
Mutta epärehellisin keinoin.
Pitääkö laittomuuksia tosiaan ihan mainostaa? Kyllä me osaataan ilmankin...