Deus semper maior!

Ruotsalainen tutkimus osoittaa että ne nuoret joiden vanhemmat ovat opettaneet juomaan kotona juovat enemmän kuin muut nuoret.
Yllätys, yllätys!

***

På Svt:s text-TV (idag, sidan 119) läste jag följande nyhet:

"Ungdomar som blivit bjudna på alkohol av sina föräldrar dricker mer än de som inte blivit bjudna. Det visar en rapport från Stockholms läns landsting Centrum för folkhälsa i en treårig studie av 1.222 unga.
Redan i sjuan uppgav de flesta av de elever som drack alkohol att deras föräldrar bjudit dem. De elever som drack sig berusade i år hade en högre årskonsumtion av alkohol såväl i sjuan som i åk 8 och 9.
Kompisar och kompisars syskon var de som oftast försåg högstadieeleverna med alkohol."

Detta har jag alltid sagt. Jag hör till dem vars föräldrar lät dem smaka på alkohol under "ordnade förhållanden" där hemma, med den välmenande motiveringen att det är bättre att pojken lär sig dricka civiliserat hemma än att han råsuper med kompisarna på gatan.

Välmenande, men missriktat. Eftersom jag lärde mig hur jag skulle dricka, byggde jag upp tolerans ("ölhuvud") och klarade av att dricka allt större mängder. Med den helt naturliga påföljden att jag blev alkoholist.

Jag har fortfarande ett "osunt" förhållande till alkoholen i och med att jag är absolutist - sedan 1992 har jag inte druckit alkohol, men känner av frestelsen emellanåt.

Men det säger jag bara: mina barn skall inte behöva gå igenom det som jag råkade ut för!

Vilket väl betyder att jag hittar på alldeles egna misstag att göra med dem...

Jag hade en morgonsamling i Kråkö skola, ett av de sexton lågstadier som vi besöker från Borgå svenska domkyrkoförsamlings sida. Vi började med att sjunga Psb 52, vars första vers lyder:

Jungfru Maria, jungfru Maria,
min Herres mor,
vandrade varligt med barnet i famnen
till kyrkans kor.

Jag frågade barnen om de visste vad "kyrkans kor" var. En pojke kastade fram att det var "heliga kor". Jag sade: "Nej, nej. I kyrkan finns en sakristia, men ingen sakri-lagård!"

... we do counts. If we do not serve what coheres and endures, we serve what disintegrates and destroys.

- Wendell Berry
excerpt from Wendell Berry's essay "Two Economies"
as quoted on God's Politics
http://www.beliefnet.com/blogs/godspolitics/2007/02/voice-of-day-wendell-berry.html

Sain turpiini parissa Kyrkpressenin yleisökirjoituksessa...

***

I två insändare i veckans Kyrkpressen (7/07) får jag mothugg med namns nämnande, i en tredje behandlas frågan om samkönade äktenskap mer allmänt.
Både Ann-Louise Witting och Joakim Förars reagerade på Kp:s referat av vad jag sade om anmälan (och citerade i ett tidigare inlägg http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/02/nyheten-i-kp.html):

- Förars formulerar sig väl och de referat han kommer med är rätt korrekta om än något vinklade. Men att dra de slutsatser han drar och anmäla oss till domkapitlet är inte något som hör hemma i civiliserade sällskap.
- Det är som om Michelangelo hade gjort Davidsstatyn av dynga.

Witting menar att kyrkan inte skall räknas till “civiliserade sällskap”, för den som sporras av “kärlek och lydnad till Gud och hans Ord” inte beter sig civiliserat, utan (läser jag mellan raderna) enligt sanningen.
“… kristna [ska] visst … vara civiliserade, i alla fall i samma utsträckning som uppmanas i Bibeln (dvs på de flesta plan). Men om vår kyrka på civiliserade grunder väljer att frångå Guds Ord, då protesterar jag! Ociviliserat, om det så behövs.”

Väl formulerat, får jag säga. Sedan är det en annan sak att mina motiv för att förespråka välsignelse av samkönade förhållanden inte har med civiliserat beteende att skaffa, utan med tro och kärlek på Bibelns grund. Jag protesterar i min tur när vi väljer att frångå Guds Ord, Kristus, och gå in i den bokstavliga bibeltolkningens träsk. Något ociviliserat blev protesten väl denna gång, med min Michelangelo-liknelse…

Förars tycker att det språkbruket hör hemma på toaletten. Jag vet inte vad Förars producerar på sagda ställe, men jag skulle nog påstå att det närmast är på gödselstacken som dyngan hör hemma.

Men å andra sidan sparar inte heller Förars på invektiven. Lättsinne, omognad, främlingskap för ämbetets förpliktelser, feghet och brist på ärligt uppsåt.

Han upprepar sin ståndpunkt att jag skulle ha avvikit från kyrkans lära. Men homosexualiteten är ingen lärofråga för kyrkan, utan handlar om pastoralteologi, alltså själavård. Förars tar alltså miste.

Han anser att jag inte har motiverat mina “nytolkningar av Bibeln” eller försvarat dem. Jag förstår inte detta påstående, eftersom Förars helt tydligt har läst och antagligen fortfarande läser min blogg. Här motiverar jag rätt omfattande mina åsikter bl.a. i inläggsserien “Hbt-bibeln” (http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/09/hbt-bibeln-inledning-och-lnkar.html). Att Förars inte håller med är en sak, men att påstå att jag inte skulle ha motiverat mig är inte sant. Eftersom denna osanning framförs mot bättre vetande handlar det dessutom om lögn, och är det någon vars ärliga uppsåt skall betvivlas, är det inte pastor af Hällström (som handlar med ämbetets ansvar) utan magister Förars (som inte är bunden av ett sådant ansvar).

Archbishop Desmond Tutu in January accused African Anglican leaders of ignoring the plight of millions of people on the continent by wasting time attacking gays.
The Nobel Peace laureate and former Anglican archbishop of Cape Town has warned that a hysterical obsession with gay sex leaves African churches in danger of ignoring more pressing issues facing the continent.

"I am deeply, deeply distressed that in the face of the most horrendous problems - we've got poverty, we've got conflict and war, we've got HIV/AIDS - and what do we concentrate on? We concentrate on what you are doing in bed," Tutu told journalists.

On a rather more contentious note, he suggested that the mistreatment of lesbian and gay people is akin to apartheid.
"To penalize someone because of their sexual orientation is like what used to happen to us; to be penalized for something which we could do nothing (about) - our ethnicity, our race," said Tutu. "I would find it quite unacceptable to condemn, persecute a minority that has already been persecuted."

The Anglican church in South Africa is the only one on the continent that has a liberal attitude towards women priests. Most African churches are implacably opposed to gay or lesbian clergy and regard homosexuality as biblically forbidden.
African church leaders have been at the forefront of a battle that has been tearing apart the worldwide Anglican Church over the election of Gene Robinson, an openly gay man who lives with his partner, as bishop of New Hampshire.

Led by Nigeria's Anglican Church leader, Archbishop Peter Akinola, conservatives in the denomination have been threatening to break away. A number of American churches already have asked to have Akinola or other African conservatives as overseers rather than 'liberal' bishops appointed by the Episcopal Church.
Conservatives also want a ban on women priests becoming bishops.

Sources:
Tutu equates homophobia with apartheid
http://www.gay.com/news/article.html?2007/01/30/1

Tutu stands up for gays
http://www.pinknews.co.uk/news/articles/2005-3528.html

Tutu Blasts African Anglican Homophobia
http://www.365gay.com/Newscon07/01/011907tutu.htm

När jag idag lämnade in mitt bemötande till dk, meddelade mig den lagfarne assessorn Kasten Österholm att ärendet kommer upp tidigast vid sammanträdet den 27 mars i st.f. en månad tidigare, som det var tänkt. Nå, den som väntar på något gott väntar alltid för länge...

Tulen esiintymään FST5:n ohjelmassa Obs perjantaina.

***

Jag hade just TV på besök. Margareta Sandström intervjuade mig för fredagens Obs på det välkända temat "Välsignelse av homosexuella delar kyrkan - varför är frågan så svår?" Också bl.a. Tomas Ray har blivit intervjuad. Programmet sänds på FST5 fredagen den 16 februari kl 18.30-19.00, med repris på lördag 17.2 kl 11.05-11.35 i FST5 och TV1.

Tematiken är förstås aktuell just nu, eftersom jag har skrivit mitt bemötande till Joakim Förars' klagan och idag skall lämna in det till domkapitlet. Jag lägger ut texten på bloggen efter att dk har fattat sitt beslut, antagligen den 28 februari men kanske på följande möte i början av mars.

Det verkar förresten som om verkar vissa skulle ha uppfattningen att jag fysiskt ska stå där inför dk och dömas. Så är det inte. Tomas och jag lämnar in var sitt skriftliga bemötande, och sedan tar dk ställning på basen av dem. Därefter meddelas vi deras beslut.

Jag fick idag följande e-post:

"Bästa församlingsarbetare

Finska Missionssällskapet har öppnat en ny service, som erbjuder dig korta nyheter varannan vecka per e-post. Du kan enkelt anmäla dig genom att sända oss din e-postadress eller genom att själv gå in på Internetsidan http://www.mission.fi/pa_svenska/aktuellt/nyhetsbrev/ och där beställa nyhetsbrevet.
I nyhetsbrevet finns korta nyheter om missionsarbetet i världen, information om kommande missionsevenemang i hemlandet samt annat aktuellt i missionens tecken. Berätta gärna för kolleger, vänner och bekanta om vår nya service.

Vänliga hälsningar,

Marika Björkgren-Thylin
chef för svenska sektionen
Finska Missionssällskapet"

Härmed berättar jag...

... are so challenging and radical, it is much more comfortable to focus on a quiet, private, personal relationship with him than it is to follow his teachings that call for a public prophetic witness.

- Alvin Alexi Currier
as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/2vcsn8

I maj 2006 köpte vi en ny video åt oss, när vår gamla trotjänare tog slut. Vi valde en LG med både VHS och DVD.
Det var tydligen dumt.

Redan efter någon månads användning behövde apparaten service, och nu i januari var det dags igen. Vi förde tillbaka den till Citymarket i Borgå, som skickade den till servicefirman. Servicegubbarna konstaterade att det ingenting fanns att göra, och vände sig till importören för att fråga om vi kunde få pengarna tillbaka.
Nu har det gått fyra veckor sedan vi lämnade in maskinen, och fortfarande har ingenting hörts från LG.

Citymarket gav oss på eget bevåg pengarna tillbaka, utan att veta om LG verkligen skulle kompensera dem för det. De har också annars varit mycket tillmötesgående och tagit hand om oss som kunder - tack för det! Citymarket har skött sig väl, medan LG:s beteende däremot har avrit under all kritik. Först producerar de skräp, och så tar de inte sitt ansvar inom en rimlig tid.

Det var sista gången som en maskin av märket LG kommer in genom vår dörr. LG - Life is Good. Vilken ironi!