Sain turpiini parissa Kyrkpressenin yleisökirjoituksessa...
***
I två insändare i veckans Kyrkpressen (7/07) får jag mothugg med namns nämnande, i en tredje behandlas frågan om samkönade äktenskap mer allmänt.
Både Ann-Louise Witting och Joakim Förars reagerade på Kp:s referat av vad jag sade om anmälan (och citerade i ett tidigare inlägg http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/02/nyheten-i-kp.html):
- Förars formulerar sig väl och de referat han kommer med är rätt korrekta om än något vinklade. Men att dra de slutsatser han drar och anmäla oss till domkapitlet är inte något som hör hemma i civiliserade sällskap.
- Det är som om Michelangelo hade gjort Davidsstatyn av dynga.
Witting menar att kyrkan inte skall räknas till “civiliserade sällskap”, för den som sporras av “kärlek och lydnad till Gud och hans Ord” inte beter sig civiliserat, utan (läser jag mellan raderna) enligt sanningen.
“… kristna [ska] visst … vara civiliserade, i alla fall i samma utsträckning som uppmanas i Bibeln (dvs på de flesta plan). Men om vår kyrka på civiliserade grunder väljer att frångå Guds Ord, då protesterar jag! Ociviliserat, om det så behövs.”
Väl formulerat, får jag säga. Sedan är det en annan sak att mina motiv för att förespråka välsignelse av samkönade förhållanden inte har med civiliserat beteende att skaffa, utan med tro och kärlek på Bibelns grund. Jag protesterar i min tur när vi väljer att frångå Guds Ord, Kristus, och gå in i den bokstavliga bibeltolkningens träsk. Något ociviliserat blev protesten väl denna gång, med min Michelangelo-liknelse…
Förars tycker att det språkbruket hör hemma på toaletten. Jag vet inte vad Förars producerar på sagda ställe, men jag skulle nog påstå att det närmast är på gödselstacken som dyngan hör hemma.
Men å andra sidan sparar inte heller Förars på invektiven. Lättsinne, omognad, främlingskap för ämbetets förpliktelser, feghet och brist på ärligt uppsåt.
Han upprepar sin ståndpunkt att jag skulle ha avvikit från kyrkans lära. Men homosexualiteten är ingen lärofråga för kyrkan, utan handlar om pastoralteologi, alltså själavård. Förars tar alltså miste.
Han anser att jag inte har motiverat mina “nytolkningar av Bibeln” eller försvarat dem. Jag förstår inte detta påstående, eftersom Förars helt tydligt har läst och antagligen fortfarande läser min blogg. Här motiverar jag rätt omfattande mina åsikter bl.a. i inläggsserien “Hbt-bibeln” (http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/09/hbt-bibeln-inledning-och-lnkar.html). Att Förars inte håller med är en sak, men att påstå att jag inte skulle ha motiverat mig är inte sant. Eftersom denna osanning framförs mot bättre vetande handlar det dessutom om lögn, och är det någon vars ärliga uppsåt skall betvivlas, är det inte pastor af Hällström (som handlar med ämbetets ansvar) utan magister Förars (som inte är bunden av ett sådant ansvar).
