Frågespalten XVI: Bibel 2000

Mats skrev:

"Hej Kalle!
Jag har hört ganska mycket negativt om Bibel 2000. Kan du ge din syn på bibeltolkningen i nämnda bibel."

Kvaliteten i en (bibel)översättning kan granskas på flera olika sätt. Hur god är språkbehandlingen i den? Hur väl och på vilket sätt motsvarar den originalet? Dessa frågor koncentrerar jag mig på här.

Jag har i min ägo en översättning av Koranen. Då den kom ut år 1917 fick översättaren K.V. Zetterstéen beröm för den "bibliska" svenska han använde, antagligen i kontrast till den bibelöversättning som kom ut samma år. Den svenska som Zetterstéens koranöversättning brukar är nämligen ytterst arkaisk och påminner starkt om Karl XII:s bibel, som är 200 år äldre. 1917 års översättning (alltså den som idag ofta kallas "den gamla") kritiserades för sitt alltför moderna språk - trots att språkforskarna anser att den var åtminstone 50 år föråldrad redan då den utkom. Det är förstås orsaken till att det så snabbt uppkom behov av nya översättningar. Först kom bl.a. privata översättare som David Hedegård och Bo Giertz, och sedan det som nu kallas Bibel 2000. Som reaktion på teologin i den sistnämnda utgavs Folkbibeln.
Bibel 2000 har gått in för att använda nutida svenska på en nivå som kan förstås av ungdomar som just har gått ut gymnasiet. Man vill alltså inte "krångla till" språket till doktorsavhandlingars nivå, men inte heller "förflacka" det så att alla med avbruten folkskola bakom sig automatiskt och utan problem skall kunna förstå varje ord. Detta sagt utan att vilja nedvärdera dem som saknar formell utbildning.
Denna nutidssvenska leder till två saker. För det första kommer översättningen att leva längre än om den vore föråldrad redan från starten, såsom 1917 års översättning var. För det andra finns det läsare som reagerar mot att den inte "smakar" som en "riktig" bibel skall. Det märgfulla men halvt obegripliga språk som äldre översättningar använder är borta.
Det finns sådana som argumenterar att bibelspråket skall ha en ålderdomlig klang, men det håller jag inte alls med om. Bibeln skrevs inte på något ålderdomligt språk, utan på det språk som talades och skrevs på den tiden. Det är klart att bibelöversättningarna skall använda ett högklassigt, värdigt och vårdat språk, och inte t.ex. slang, men det bör vara en högklassig modern svenska, inte ålderdomlig. Språket föråldras nog alldeles tillräckligt snabbt ändå. Dessutom står det ju var och en fritt att fortsätta läsa 1917 års översättning, om man föredrar den. Huvudsaken är ju att man läser sin bibel; i annat fall spelar det ingen roll vilken översättning som samlar damm i hyllan.

Bibel 2000 fick stark kritik redan då översättningen av NT utkom år 1981. Denna kritik ledde till att Folkbibeln utkom för strax före Bibel 2000. Folkbibelns översättare har strävat till en mer traditionell översättning med stark påverkan från 1917 års översättningsprinciper, vilka var föråldrade redan vid det förra sekelskiftet. Bland dessa principer märks tydligast att man med allt våld vill få de gammaltestamentliga profetiorna om Kristus synliga i översättningen av GT. Dessa profetior finns verkligen där, men det är en kristen tolkning att de skulle handla om Kristus. Tolkningen håller jag nog med om, men att inympa den i själva översättningen är inte en rätt översättningsprincip. Först måste man översätta texten så att dess ursprungliga innebörd kommer fram – först sedan kan man börja tolka.

Vidare vill jag också konstatera att jag som son till en modersmålslärare gläder mig över den utmärkta språkbehandling och stilistiskt högklassiga översättning som kommer fram i Bibel 2000. Varken 1917 års översättning eller Folkbibeln når upp till sådana höjder, det har också Folkbibelns översättare själva erkänt. Deras kritik är teologiskt, inte stilistiskt, motiverad.
Jag vill komma med ett exempel också på det här. Pred 1:18 lyder i 1917: Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse, och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga. Att 1917 är en mångordig och på sina ställen rent av pratig översättning kommer tydligt fram i den här jämförelsen. Samma vers är kortare i Folkbibeln: Ty med stor vishet följer stor oro, ökad kunskap ger ökad smärta. Kortare, men fortfarande med en stark smak av förklaring. Bibel 2000 uttrycker det mycket koncist: Stor visdom, stor sorg. Mer kunskap, mer plåga. Tanken kondenseras och blir starkare; orden slår ner i medvetandet som hammarslag.
Men jag vill inte ge någon mer plåga genom att ge er mer kunskap om de olika översättningarna, utan jag vill betona att huvudsaken är att man läser sin bibel, inte vilken översättning som samlar damm i hyllan. Om en översättning uttrycker Guds tilltal med andra ord än en annan, så betyder det att Guds tilltal belyses från olika håll, inte att en översättning automatiskt har rätt och den andra orätt. Det här gäller inte heller bara de svenska översättningarna. Det är berikande att läsa översättningar av Bibeln på så många språk som man behärskar. Alltid kan man få någon ny insikt, hitta något nytt guldkorn.

Ett par ord ännu om den verkligt stora förändring som har kommit in med Bibel 2000, nämligen att Gamla testamentets apokryfer har återinförts mellan bibelns pärmar. Dessa elva böcker, bl.a. Tobit, Judit, Mackabeerböckerna och Jesus Syraks vishet, hör inte till de kanoniska böckerna, men de är ändå, för att citera Luther, ”god och nyttig läsning”, och anknyter så starkt till GT att de väl passar in i samma sammanhang. Det är inte frågan om ”den Heliga Skrift” i strikt bemärkelse, utan om uppbyggelse- och andaktslitteratur som också är värd att fördjupa sig i. Den är teologiskt korrekt, men kan inte anses vara inspirerad på det sätt som de kanoniska böckerna är det. Apokryferna är inte Guds Ord, med andra ord.
Att dessa apokryfiska böcker nu har återfått sin plats i vår bibel betyder ändå att vi har återgått till ordningen. De föll nämligen bort i början av 1800-talet efter påtryckning från ett utländskt bibelsällskap, som gärna ville finansiera bibelspridning också på svenska, men på villkor att apokryferna inte var med. Man gick hos oss med på detta villkor, eftersom man pragmatiskt bedömde – och korrekt, skulle jag säga – att det var viktigare att Bibeln överhuvudtaget spreds till folkets djupa lager än att denna bibel var absolut fullständig. Idag finansierar vi vår bibelutgivning självständigt, och då har vi åter möjlighet att ge ut Bibeln i sin helhet, alltså inklusive apokryferna. Läs dem – de är pärlor.