Deus semper maior!

Näytetään bloggaukset kesäkuulta 2008.

Rubricering om kaplanstjänst

Mina vänner och kolleger på Predikantbloggen Kaj Andersson och Monica Heikel-Nyberg är två av de fyra sökandena till kaplanstjänsten i Matteus församling i östra Helsingfors, meddelade domkapitlet för någon dag sedan. Jag arbetade själv i Matteus i många år innan jag flyttade till Borgå, så jag vet att det är en på många sätt bra och trevlig församling att höra till och arbeta i. Lycka till! Må bästa kandidat vinna!

Borgåbladet rapporterade om saken häromdagen. Förra veckan var Kaj mycket aktiv i att försöka förhindra utvisningen av Maria Kirbasova, och Bbl hade hans bild i sin artikel om henne. Projektet lyckades dessutom; Kaj och många andra fick utvisningen (åtminstone) uppskjuten. Väl jobbat!

Bbls notis om kaplansvalet i Matteus hade ungefär rubriken "Andersson sökte kaplanstjänst", varpå alla fyra sökandena räknades upp. I och för sig är ju detta sant. Det som gör saken intressant är att Kaj Andersson visserligen jobbar i Borgå sedan flera år tillbaka, men bor i Vanda (och den långa arbetsresan torde vara en viktig faktor i att han sökte tjänsten) - men bland de sökande finns också Lars-Olof "Osse" Ahlfors, som inte bara bor i Borgå, utan också har arbetat här, både i församlingen och som sjukhuspräst. Det är visserligen några år sedan han sökte sig bort, men ändå känns det som om redaktionens minne vore en smula kort...


Begravningsentreprenörerna

Två grannstäder hade var sin begravningsentreprenör. De var så långt från varann att ingen större konkurrens uppkom, med ändå så nära att de kunde vikariera varann i semestertider.

Så hade då den ena haft semester. Första dagen tillbaka på jobbet ringde han upp kollegan och frågade hur det hade gått.

- Det har varit rena dödsäsongen, svarade den andra liknöjt. Jag har bara haft två kistjordfästningar, tre kremeringar och en kompostering.

- Öh ... vadå kompostering?

- Jo, ser du - de gröna har kommit i den åldern nu!


Tutu does it again!

Archbishop Desmond Tutu is a person I have the utmost respect for. He has been stalwart in battling for human rights and human dignity, first during the apartheid regime of South Africa, and now during the homophobic regime of the leaders of the Anglican church. For the first, he received the Nobel Peace Prize, and for the second, he also recieved a prize last spring.

A report states:
* The former Archbishop of Cape Town and Nobel Prize Laureate Desmond Tutu is to be honoured by the International Gay and Lesbian Human Rights Commission. [...]
He will [...] accept the OUTSPOKEN Award "in honour of the unprecedented impact of his leadership as a human rights advocate."
In November 2007 Archbishop Tutu told the BBC that if he believed that God was homophobic, he wouldn't be a Christian. The Nobel Peace Prize winner said he was ashamed of his church because of its treatment of gays. [...]
"Our world is facing problems, poverty, HIV and AIDS, a devastating pandemic, and conflict," Tutu said. "God must be weeping looking at some of the atrocities that we commit against one another.
"In the face of all of that, our Church, especially the Anglican Church, at this time is almost obsessed with questions of human sexuality."
[...] "If God as they say is homophobic I wouldn't worship that God."
"It is a perversion if you say to me that a person chooses to be homosexual.
"You must be crazy to choose a way of life that exposes you to a kind of hatred. It's like saying you choose to be black in a race infected society."
In December he apologised to gay people all around the world for the way they have been treated by the Church. *

When he accepted the award in April,
* Archbishop Tutu said that for his part it was impossible to keep quiet "when people were frequently hounded ... vilified, molested and even killed as targets of homophobia ... for something they did not choose - their sexual orientation." *

* Archbishop Tutu has vocally challenged discrimination on the basis of sexual orientation. In a 2004 article in The Times of London, he condemned persecution on the basis of sexual orientation, comparing it to apartheid.
"We struggled against apartheid in South Africa, supported by people the world over, because black people were being blamed and made to suffer for something we could do nothing about - our very skins," he wrote. "It is the same with sexual orientation. It is a given. I could not have fought against the discrimination of apartheid and not also fight against the discrimination that homosexuals endure, even in our churches and faith groups." *

Amen to that! Thank you, Archbishop!

*

Sources and links: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/06/tutu-does-it-again.html



Erkki, Håkan och Kp-bloggen

På sin blogg publicerar Jan-Erik Andelin en kolumn som publicerades i Hbl 20.4.08. Dess rubrik är Hej, pastor Tamburin (http://tinyurl.com/55w8yy), och den har sin utgångspunkt i Erkkis minnen av metodistpastorn Håkan Sandström.

En passus som har större aktualitet än det nostalgiska är följande:

* Håkan blev en mentor för många som i dag bär samhället – skola, förvaltning, vetenskap, affärer.
Det viktigaste tips han kom att ge mig för livet var igen en egentligen rätt så hädisk insikt.
"Religionen står för det mesta i jagets tjänst", sa han och lutade sig bakåt mot hyllan med bibellexikonen på sitt evigt röriga kansli.
Det är inte fromt eller trosvisst av en präst att säga så. Men till stor hjälp har det varit.
Kyrkpressen har en bloggsamling på webben, omodererad och vildvuxen. Den bekräftar också min studentprästs tes om att det finns en egen variant av religionen för varje mänskligt sentiment.
Kyrkpressens blogg har på ett år kokat ner till ett tiotal hard core-bloggare, som alla verkar ha bitit sig fast i sin förståelse av den kristna tron. Den breda publiken verkar ha tröttnat och gått sin väg.
Det som är kvar är som dramaturgi direkt ur läroboken: en handfull så utmejslade personligheter att Shakespeare hade gråtit av lycka om han hade fått dem så på ett fat, med repliker och allt. *

Som så ofta, slår Erkki huvudet på spiken. Också jag var på Kp-bloggen i tiden, men hoppade av - jag orkade inte längre.



Lägret avslutat

Så är jag då tillbaka i civilisationen igen. Skriftskollägret tog slut i morse, även om jag personligen var nödgad att avbryta det redan igår, då min mage började krångla på allvar (det börjar vara bättre nu).

Skriftskolarbetet ("konfirmandarbetet" på rikssvenska) är intressant, eftersom det tvingar mig att återvända till trons grunder. Under vintern tenderar man att sväva i högre sfärer - om nu sådana finns - men i skriftskolan måste man gå tillbaka till det grundläggande. Vilket är nog så hälsosamt.

Dessutom är det uppfriskande att få umgås med ungdomar - ansträngande ibland (hårdrock! Argh!), men uppfriskande ändå. Vi vuxna har en hel del att lära oss av dem vad gäller direkt och ärlig i kommunikation. Ingen falskhet där; om de inte gillar något, så får man nog veta det!

Tack till alla konfirmanderna, de fina hjälpledarna och mina goda vuxna kolleger på lägret!

Nu återstår bara konfirmationsövningarna på onsdag och konfirmationerna på söndag. Det var ett dubbelläger med 36 konfirmander, så de konfirmeras i två omgångar.


Var barmhärtiga

Texterna för Femte söndagen efter pingst enligt andra årgången

Första läsningen: 2 Sam 12:1-10, 13
Herren sände Natan till David, och han gick till honom och sade: "Två män bodde i samma stad, den ene rik och den andre fattig. Den rike ägde får och kor i överflöd, den fattige ägde ingenting utom ett enda litet lamm, som han hade köpt och fött upp. Det fick växa upp hos honom och hans barn. Det åt av hans bröd och drack ur hans bägare och låg i hans famn. Det var som en dotter för honom. En dag fick den rike en gäst, men han ville inte ta något av sina egna djur för att laga till det åt sin gäst utan tog den fattiges lamm och anrättade det."
David blev ursinnig och sade till Natan: "Så sant Herren lever: den mannen har förtjänat döden. Och lammet skall han ersätta sju gånger om, för att han handlade som han gjorde och var så obarmhärtig." - "Du är den mannen", sade Natan. "Så säger Herren, Israels Gud: Jag smorde dig till kung över Israel och räddade dig undan Saul. Jag gav dig din herres kungadöme och lade din herres hustrur i dina armar; Israel och Juda gav jag åt dig. Och om inte detta hade varit nog skulle jag ha gett dig mer därtill. Varför har du då visat förakt för Herren och gjort det som misshagar honom? Hettiten Uria har du dräpt med svärd. Hans hustru har du tagit, och honom själv har du dödat med ammoniternas svärd. Nu skall svärdet i all framtid hemsöka din ätt, därför att du föraktade mig och tog hettiten Urias hustru."
David sade: "Jag har syndat mot Herren." Natan svarade: "Herren förlåter dig din synd, du skall icke dö."

Andra läsningen: Rom 2:1-11
Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer. Vi vet att Guds dom över dem som lever så är väl grundad. Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom? Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist. Han skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten. Nöd och ångest över varje människa som gör det onda, juden främst men också greken. Härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden främst men också greken. Gud gör inte skillnad på människor.

Evangelium: Joh 8:2-11
Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: "Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?" Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: "Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."



Förlorad och återfunnen

Texterna för Fjärde söndagen efter pingst enligt andra årgången

Första läsningen: Hos 12:5-6
Herren, härskarornas Gud,
Herren är hans namn.
Men du skall vända tillbaka
med din Guds hjälp.
Håll fast vid kärlek och rätt
och hoppas alltid på din Gud.

Andra läsningen: Rom 4:1-8
Vad innebär nu detta om vi tänker på Abraham, vårt folks stamfar? Hur gick det för honom? Om han blev rättfärdig genom gärningar har han något att vara stolt över. Men inte inför Gud. Ty vad säger skriften? Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig. Den som har gärningar att peka på får sin lön inte som en nåd utan som en rättighet. Den däremot som står utan gärningar men tror på honom som gör syndaren rättfärdig, han får sin tro räknad som rättfärdighet. Så prisar också David den människa salig som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar: Saliga de vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är utplånade. Salig den som Herren inte tillräknar synd.

Evangelium: Luk 15:11-32
[Jesus] sade: "En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: 'Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.' Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: 'Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.' Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: 'Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.' Men fadern sade till sina tjänare: 'Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.' Och festen började.
Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: 'Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.' Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: 'Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.' Fadern sade till honom: 'Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.'"