Every time you sacrifice something at great cost — every time you renounce something that appeals to you for the sake of the poor — you are feeding a hungry Christ.
- mother Teresa
in "Cry Freedom" by Charles Ringma
as quoted on God's Politics
http://blog.beliefnet.com/godspolitics/2008/06/voice-of-the-day-mother-theres-2.html
Ollessani ehdokkaana eduskuntavaaleissa Helsingin vaalipiirissä joskus 1990-luvulla, tapasin tietysti kaikenlaista väkeä kaikenlaisine mielipiteineen. Koska olin silloinkin rkp:n listoilla, sain vastatakseni puolueen pakolais- ja maahanmuuttajamyönteisyydestä. Tuli kaiken maailman rasistista herjaa ja lokaa, mikä tuntui valitettavalta muttei yllättävältä.
Yllättävä oli sen sijaan erään vanhemmanpuoleisen miehen mielipide. Hän sanoi suurinpiirtein näin: ”Karjalaiset evakuoitiin sodan jälkeen. Siksi meidän ei tarvitse ottaa vastaan pakolaisia.”
Minun isoäitini evakuoitiin kaksi kertaa Karjalasta. Talvisodan jälkeen hän sai mukaansa kaksi tytärtä (äitini oli alle vuoden) ja miehensä, jatkosodan jälkeen kolme tytärtä muttei miestään, joka oli kaatunut nuorimman ollessa puolivuotias.
Kun isoäiti viitisenkymmentä vuotta myöhemmin oli mainitsemassa äidilleni vanhimman tätini eläkkeellejäämisestä, hän aikoi käyttää sanaa ”pensionerats” (jäänyt eläkkeelle). Kieli kuitenkin vanhuksella lipsahti, ja hän sanoikin ”evakuerats” (evakuoitiin). Hän huomasi heti erheensä, mutta jo sanan käyttö synnytti sellaisen tunnemyrskyn, ettei isoäiti pystynyt puhumaan moneen minuuttiin.
Minä olen siis pakolaisen poika (ei ”paholaisen”, vaikka on minusta sitäkin nimitystä käytetty). Minusta tämä edellyttää suurempaa - eikä pienempää! - ymmärrystä toisia pakolaisia kohtaan.
Uutisissa on mainittu, että turvapaikanhakijoiden määrä on kasvussa Suomessa. Tämä on valitettavaa, ei siksi että he tulevat tänne, vaan siksi että heillä on tarvetta tulla tänne. Heidän tilanteensa on siis sellainen että heidän on jätettävä kotinsa ja lähdettävä evakkoon. Meillä on yhtä vähän oikeutta käännyttää heitä kuin meillä oli oikeus jättää karjalaiset oman onnensa nojaan sodan jälkeen!
Kiintiöpakolaisista en halua tässä sanoa muuta kuin että Suomen nihkeä pakolaispolitiikka on häpeäpilkku!
I wondered why the baseball was getting bigger. Then it hit me.
From Of Course I Could Be On Vacation... with my thanks!
http://notquiterevjph.blogspot.com/2008/08/worst-ones-ever.html
Regeringens finanspolitiska ministerutskott har kommit överens om att höja alkoholskatten med tio procent nästa år. Beslutet är ett led i kampen mot de allt dyrare följderna av den växande alkoholkonsumtionen.
Hufvudstadsbladet 18.11.08 - http://korta.nu/32eb
Det var verkligen på tiden! Det dummaste beslut som den förra regeringen fattade var sänkningen av skatten år 2004. Hoppas nu bara att pengarna faktiskt går till hälsovården.
Enligt en forskare som intervjuades i radionyheterna, har antalet dödsfall i leverchirros ökat med 500 per år som en direkt följd av sänkningen för fyra år sedan. Därtill kommer alla andra alkoholrelaterade sjukdomar och olyckor. Att klaga på denna höjning och den som gjordes tidigare i år, är alltså att cyniskt spotta på mänskligt lidande. Och varför staten skall subventionera sådant lidande har jag aldrig förstått.
Men varför höja med bara tio procent? Man kunde ha höjt alkoholskatten med 100% och sänkt momsen på livsmedel i stället.
Nå, det här är förstås bättre än ingenting, och vi kommer knappast mycket längre bara genom att påverka prisnivån. Andra åtgärder vore av nöden, men vilka de skulle vara kan jag inte säga. Förbud och rationering har prövats, men fungerade inte enligt förväntan.
Our faithfulness will depend on our willingness to go where there is brokenness, loneliness, and human need. If the church has a future it is a future with the poor in whatever form.
- Henri J.M. Nouwen
Sabbatical Journey
as quoted on God's Politics
http://blog.beliefnet.com/godspolitics/2008/06/voice-of-the-day-henri-jm-nouw-1.html
In the region of Savonia in eastern Finland, a vicar in his fifties has announced that he always has felt that he is a woman, and that he consequently is going to undergo sex-change treatments. The vicar of Imatra, Olli Aalto (54), gave an anonymous interview to the newspapers Itä-Savo and Länsi-Savo (the names mean "eastern" and "western Savonia" respectively), and it was published on Sunday, November 9, 2008 (but I haven't been able to find it on the Internet).
Aalto's occupation wasn't mentioned in the original interview. As the tabloids always seem to find ecclesiastical sex lives very titillating, the tabloid Iltalehti was only too happy to announce it the following day. Aalto's name became public the day after, when the local paper Uutisvuoksi published it.
Salailu ja kaksoiselämä ovat olleet elämäni raskaimpia ja surullisimpia asioita. [...] Nyt viimein uskallan antaa luvan naiseudelle, joka on ollut minussa aina.
("Secrecy and living a double life have been the hardest and saddest things of my life. At last, I dare permit me the femininity, that always has been in me.")
As most courageous decisions, this one, too, will have repercussions. The bishop of the local diocese of Mikkeli, Voitto Huotari, says that although no laws are broken, a parish priest (let alone a vicar) changing his or her sex would be so confusing to the parishioners that it would get in the way of the real message. This is, I suppose sadly, a realistic assessment. Bishop Huotari draws the conclusion, that Aalto would have to change jobs. Aalto herself doesn't quite agree. Nor do I, although I understand the argument. Even if Aalto makes people confused and forces them (by her very existence) to confront their own prejudices, that is not grounds for dismissal - neither legally (to which all agree) nor in practice!
The bishop admits to finding the situation confusing. He is, however, retiring next February, so in the long run it will be his successor's, Seppo Häkkinen's, problem. But if Aalto had belonged to the diocese of Porvoo, as I do, the problems would have been smaller. Our bishop, Gustav Björkstrand, says in an interview:
[...] Björkstrand [...] håller med om att ett könsbyte inte inverkar på arbetsförmågan.
– Frågan är hur församlingen reagerar. Det är viktigt att församlingen har förtroende för kyrkoherden för att den skall kunna fungera.
("Björkstrand agrees that a sex-change doesn't affect a person's capacity to work.
- The question is how the parish reacts. In order for the parish to work, it is important that it has confidence in its vicar.")
Aalto will change her name from Olli to Marja-Sisko. There is a support group for her on Facebook.
http://pastorbastard.blogspot.com/2008/11/vicar-changes-sex-and-jobs.html
There is no psychiatrist in the world like a puppy licking your face.
- Ben Williams
as quoted by the Episcopal padre
http://episcopalpadre.blogspot.com/2008/08/thought-for-today_06.html
I Sydamerika finns det gott om gatubarn. De stör "hyggligt folk" med att tigga, stjäla, ja, existera. Därför har det i vissa länder förekommit dödspatruller med uppgift att nattetid avliva gatubarnen.
Det här kom jag att tänka på när jag läste en nyhet från vårt västra grannland. I Solna har nämligen hemlösa ätit från den bortkastade maten utanför en Lidl-butik. Detta är inte unikt; det förekommer vid andra butiker och i andra länder, också hos oss i Finland. Det unika var reaktionen från de anställda.
De upplevde tydligen att dessa hemlösa smutsade ner, när de när de grävde bland avfallet (och det kan jag tänka mig). Lösningen på detta problem var dock chockerande. Dagens Nyheter skriver att
*anställda i Lidl-butiken sprättade upp inpackad mat som skulle slängas och hällde ett frätande medel, motsvarande Klorin, i dem.
*Trots att mat fortsatte att försvinna från sopcontainrarna slutade inte personalen med hanteringen. Det är inte känt om människor åt av den förstörda maten. Det frätande medel som användes orsakar stark halsbränna och kraftig diarré. *
Nu har Lidl i Solna börjat använda låsta sopbehållare. Jag undrar bara: Varför gjorde man inte det genast, om det nu var så problematiskt? Har man inget begrepp om människovärde eller om medmänsklighet? Är man verkligen så självisk? Skall man verkligen sparka dem som har det svårast? Och om man nu vill avliva dem, varför skjuter man dem inte direkt - det vore mindre plågsamt...
Lidl Sverige beklagar händelsen, som naturligtvis har polisanmälts.
Det finns en Lidl-butik här i Borgå. Jag har aldrig varit där, och kommer knappast att gå dit heller. De klavertramp som de anställda där har gjort sig skyldiga till är dock ingenting jämfört med detta.
Någonting är ruttet - och då menar jag inte maten...
Källor: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/11/olidligt-omnskligt.html
An old, tired-looking dog wandered into the yard. I could tell from his collar and well-fed belly that he had a home. He followed me into the house, down the hall, and fell asleep in a corner. An hour later, he went to the door, and I let him out.
The next day he was back, resumed his position in the hall, and slept for an hour. This continued for several weeks. Curious, I pinned a note to his collar: 'Every afternoon your dog comes to my house for a nap.'
The next day he arrived with a different note pinned to his collar: 'He lives in a home with ten children - he's trying to catch up on his sleep. Can I come with him tomorrow?'
*
Thanks, Börje!
Jag medverkar på Religionernas Kväll 20.11.08 kl. 18.00-20.30 på Luckan (Simonsgatan 8) i Helsingfors. Mitt inlägg har rubriken "Bibeltro eller bokstavstro". Tillfället arrangeras av Regnbågsankan r.f., och förutom jag medverkar Ulf Särs, Liisa Tuovinen, Måns Bro och Marianne Backlén i panelen, som leds av Monika Pensar-Granroth. Katarina Näs håller inledningsorden.
En vecka senare står YKY i turen. Jag talar alltså på dess temakväll 27.11.08 kl. 18 i Nya Studenthuset i Helsingfors, närmare bestämt i mötesrummet Cajsa, Mannerheimvägen 5 B, 4. vån. Min rubrik den gången är "Homosexualiteten, kyrkan och jag".
Vi ses!