Deus semper maior!

Några dagar före jul skrev jag ett inlägg om de kommande valen, där jag uttryckte mina farhågor angående utgången av valen till kyrkomötet och stiftsfullmäktige. Dessa val går av stapeln 11.2.08. I det inlägget berörde jag dock endast prästernas listor; lekmännen har ju sina egna. Också på den sidan verkar det ändå som om det funnes orsak till farhågor.

Tidigare kyrkomötesombudet Maj-Britt Palmgren skrev en insändare i Hbl 27.12.07, där hon kritiserade kandidatlistorna vid valet av svenska lekmannaombud till kyrkomötet. Hon nämnde dock inga namn. Det gjorde däremot ledarskribenten Björn Månsson några dagar senare (Präster har ideal, lekmän bara ort? Hbl 30.12.07):

*

Kyrkomötet är vår evangelisk-lutherska kyrkas högsta beslutande organ. Under nästa period kommer det bland annat att ta ställning till förslaget till en reform av kyrkolagen och troligen också till frågan om välsignelse av par av samma kön. [...]
Prästerskapet har ställt upp tre listor, på teologisk-ideologisk grund: en liberal med Heléne [sic!] Liljeström och Bo-Göran Åstrand i spetsen, en konservativ med Henrik Perret som spetskandidat och en mitt emellan -lista under ledning av Sixten Ekstrand.
Lekmännen har däremot grupperat sig på rent geografisk grund, med en sydfinländsk och en österbottnisk lista. På bägge samsas både mer liberala och mer konservativa kandidater. Hemorterna har tydligen ansetts vara viktigare än ideologin.
På den sydfinländska listan har kvinnor som Mia Björnberg-Enckell och Maj-Britt Grönholm sällskap av bland andra Kyrkpressens teologiskt konservative chefredaktör Stig Kankkonen. En röst på dem kan hjälpa in honom, och vice versa.
Visst blir valet minst sagt diffust.

*

Naturligtvis finns det de som försvarar den nuvarande kandidatuppställningen, annars hade den ju inte genomförts. Argumenten är inte osakliga, men inte heller helt övertygande, tycker jag.

Att hemorten är viktigare än ideologin, som Månsson noterar, hänger säkert ihop med tanken om att vi är en enda stor familj. Vi arbetar ju alla för samma mål; rösta på honom från grannbyn så får du din röst bättre hörd än om du röstar på någon långt bort ifrån. Trots att han från grannbyn alltid är av annan åsikt än du, alltså, och den andra säger det du tänker.
Öhh...

De konservativa verkar ha som strategi att finnas med på så många listor som möjligt och sedan koncentrera sina röster. Det är inte dumt från deras sida, men nog beklagligt, eftersom ett sådant förfarande ger dem oproportionerligt stor representation.

Eftersom listorna ser ut som de gör, gäller det nu för de icke-konservativa, och särskilt då lekmännen, att i sin tur vara aktiva och också de koncentrera rösterna på någon stark kandidat. Vem det är skall jag som icke-lekman kanske inte säga. Kyrkpressen.fi verkar grunda en valhörna, så där kanske situationen klarnar.
I prästvalet är listorna mer rätlinjiga, så där behövs inte koncentrationen på samma sätt. Helene Liljeström var min kandidat i biskopsvalet 2006, så varför inte nu också, men jag kunde i princip tänka mig att rösta på vem som helst på hennes lista.

Lekmannavalen är dock indirekta val. De förtroendevalda förvaltar rösterna från dem som gav dem sitt förtroende i senaste församlingsval. Kontakta därför de förtroendevalda och låt dem veta er åsikt - och följ upp saken efter valen för att se om de är värda förnyat förtroende ...

http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/01/kyrkomtesvalet.html

These statements about the Bible were written by children and have not been retouched or corrected (i.e., bad spelling has been left in).

*

It was a miracle when Jesus rose from the dead and managed to get the tombstone off the entrance.

Vad förde det gångna året med sig? Den frågan är populär så här vid ett årsskifte.
Jag skall kasta en snabb blick på vad jag bloggade om under året. 804 inlägg blev det, så någonting måste de ju ha handlat om ...
Länkarna till alla inläggen finns här: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/01/r-2007-p-bloggen.html

Januari. Jag noterade partnerskapsseminariet för första gången, men den stora chocken kom ju nog med att jag blev anmäld för domkapitlet. Det kom sedan att ta mycket av min bloggarenergi i anspråk under de kommande par månaderna.

Februari. En person började med en motblogg mot mina skriverier. Jag bjöd ut min kaftan till försäljning. Så noterade jag att stiftet valde en ny dekan och att kyrkpressen.fi förnyade sig.

Mars. Jag såg en ängel i kyrkan. En kvinnlig präst avvisades från sin kyrka i Hyvinge, liksom regnbågsmässan från kyrkor i Helsingfors och Vanda. Jag skrev en insändare om Sodom i Hbl. Kaftanen fick jag såld, men inte förrän den hade fött en obehaglig dispyt. Domkapitlet frikände mig, och jag blev nominerad till priset Guldankan.

April. Jag grät i predikstolen på långfredag. Efter många om och men kunde regnbågsmässan firas, och jag tilldelades Guldankan. Jag utförde en "homovälsignelse" (fast inte så!) men betalade för det på ett annat plan. Så förutspådde jag - men hoppas jag tar miste! - att kyrkan kommer att splittras.

Maj. Jag skrev att homofobi dödar, vilket ledde till en del strul. En teologisk diskussion var inte utan strul den heller, särskilt eftersom den började med min reaktion på ett påhopp.

Juni. Vi flyttade och fick problem med uppkopplingen, så juni blev en lugnare bloggmånad än väntat. Lite skrev jag om jobbet som jordfästningspräst.

Juli. Jag inledde en inläggsserie om johanniterorden, irriterade mig över borgåsnäckan, for på skribaläger och höll sedan semester.

Augusti. Joakims första insändare publicerades. Jag grundade en egen blogg för Hbt-bibeln och medverkade på ett seminarium ordnat av Vasa Seta. En ny bloggare kom med mothugg.

September, och nattvardstvisten blossade upp. Liksom alla stridigheter präster emellan, intresserade den media. Också på Kyrkpressens blogg gick vågorna höga - så höga att jag blev illamående och måste ta en bloggpaus.

Oktober. Efter pausen började jag lite försiktigt, men skrev småningom ett positivt och ett negativt inlägg om predikstolsutbytet här i Borgå. Det började röra på sig i domprostvalet, och sedan fyllde jag både år och decennier. Jag tog upp olika bloggfrågor: En motståndare avslutade debatten med mig, Predikantbloggen utvecklades och jag förklarade min anonymitetspolicy än en gång.

November var den enskilda månad då jag hittills har publicerat flest inlägg: 114 stycken, eller 3,8 per dag. Bland det jag skrev om fanns Jokela-massakern, en potentiell präststrejk, mina andra bloggar, utmärkelsen Årets präst, uttrycket "att bli salig på sin tro", det eventuella återinförandet av tvångssteriliseringar i Sverige, präster i USA som riskerar mista sina jobb, samt att nattvardstvisten ledde till en anmärkning och Hyvinge-fallet till böter.

December. Jag noterade att en homosexuell präst i Sverige såg sig nödgad att säga upp sig, att en "anti-gay" biskop i Norge har blivit mordhotad och att Islands kyrka har gått in för välsignelse av partnerskap. Jag skrev också om ett slags "homovigslar" inom den ortodoxa kyrkan samt om frågan om samkönade äktenskap runt världen och här hemma. Inom stiftet kommenterade jag de kommande valen och ett par retoriska figurer som ibland används i debatter och festtal.

Jag önskar alla läsare
lycka, kärlek och välsignelse för det nya året!

Kaikille lukijoilleni toivotan
onnea, rakkautta ja siunausta alkaneelle vuodelle!

May all my readers experience
a happy, loving and blessed new year!

A tous mes lecteurs,
de la chance et de l'amour pour un nouvel an beni!

Eine fröhliche, liebvolle und gesegnete neues Jahr
aller meine Lesern!

Texterna för Nyårsdagen enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 43:1-3
Nu säger Herren,
han som har skapat dig, Jakob,
han som har format dig, Israel:
Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min.
När du går genom vatten är jag med dig,
vattenmassorna skall inte dränka dig.
När du går genom eld skall du inte bli svedd,
lågorna skall inte bränna dig.
Jag är Herren, din Gud,
Israels Helige är den som räddar dig.
Jag lämnar Egypten som lösen för dig,
jag ger Kush och Seba i utbyte.

Andra läsningen: 1 Joh 5:1-5
Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och den som älskar fadern älskar också hans barn. Att vi älskar Guds barn ser vi därav att vi älskar Gud och håller hans bud. Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga, eftersom alla som är födda av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?

Evangelium: Joh 14:12-14
Jesus sade:
"Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det."