Några dagar före jul skrev jag ett inlägg om de kommande valen, där jag uttryckte mina farhågor angående utgången av valen till kyrkomötet och stiftsfullmäktige. Dessa val går av stapeln 11.2.08. I det inlägget berörde jag dock endast prästernas listor; lekmännen har ju sina egna. Också på den sidan verkar det ändå som om det funnes orsak till farhågor.
Tidigare kyrkomötesombudet Maj-Britt Palmgren skrev en insändare i Hbl 27.12.07, där hon kritiserade kandidatlistorna vid valet av svenska lekmannaombud till kyrkomötet. Hon nämnde dock inga namn. Det gjorde däremot ledarskribenten Björn Månsson några dagar senare (Präster har ideal, lekmän bara ort? Hbl 30.12.07):
*
Kyrkomötet är vår evangelisk-lutherska kyrkas högsta beslutande organ. Under nästa period kommer det bland annat att ta ställning till förslaget till en reform av kyrkolagen och troligen också till frågan om välsignelse av par av samma kön. [...]
Prästerskapet har ställt upp tre listor, på teologisk-ideologisk grund: en liberal med Heléne [sic!] Liljeström och Bo-Göran Åstrand i spetsen, en konservativ med Henrik Perret som spetskandidat och en mitt emellan -lista under ledning av Sixten Ekstrand.
Lekmännen har däremot grupperat sig på rent geografisk grund, med en sydfinländsk och en österbottnisk lista. På bägge samsas både mer liberala och mer konservativa kandidater. Hemorterna har tydligen ansetts vara viktigare än ideologin.
På den sydfinländska listan har kvinnor som Mia Björnberg-Enckell och Maj-Britt Grönholm sällskap av bland andra Kyrkpressens teologiskt konservative chefredaktör Stig Kankkonen. En röst på dem kan hjälpa in honom, och vice versa.
Visst blir valet minst sagt diffust.
*
Naturligtvis finns det de som försvarar den nuvarande kandidatuppställningen, annars hade den ju inte genomförts. Argumenten är inte osakliga, men inte heller helt övertygande, tycker jag.
Att hemorten är viktigare än ideologin, som Månsson noterar, hänger säkert ihop med tanken om att vi är en enda stor familj. Vi arbetar ju alla för samma mål; rösta på honom från grannbyn så får du din röst bättre hörd än om du röstar på någon långt bort ifrån. Trots att han från grannbyn alltid är av annan åsikt än du, alltså, och den andra säger det du tänker.
Öhh...
De konservativa verkar ha som strategi att finnas med på så många listor som möjligt och sedan koncentrera sina röster. Det är inte dumt från deras sida, men nog beklagligt, eftersom ett sådant förfarande ger dem oproportionerligt stor representation.
Eftersom listorna ser ut som de gör, gäller det nu för de icke-konservativa, och särskilt då lekmännen, att i sin tur vara aktiva och också de koncentrera rösterna på någon stark kandidat. Vem det är skall jag som icke-lekman kanske inte säga. Kyrkpressen.fi verkar grunda en valhörna, så där kanske situationen klarnar.
I prästvalet är listorna mer rätlinjiga, så där behövs inte koncentrationen på samma sätt. Helene Liljeström var min kandidat i biskopsvalet 2006, så varför inte nu också, men jag kunde i princip tänka mig att rösta på vem som helst på hennes lista.
Lekmannavalen är dock indirekta val. De förtroendevalda förvaltar rösterna från dem som gav dem sitt förtroende i senaste församlingsval. Kontakta därför de förtroendevalda och låt dem veta er åsikt - och följ upp saken efter valen för att se om de är värda förnyat förtroende ...
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/01/kyrkomtesvalet.html
