Kvinno-

Det är lustigt hur samma ord kan användas på så olika sätt, beroende på vilket sammanhanget är. Ta ordet ”kvinno-” som exempel.

Kvinnoforskning är forskning OM kvinnor.
Kvinnoseminarium är ett seminarium FÖR kvinnor.
Kvinnovåld är våld MOT kvinnor.
Kvinnoröst används AV en kvinna.
Kvinnokropp ÄR (en del av) en kvinna.
Kvinnopräst är … ja, vadå?

Ordet ”kvinnopräst” är så vagt att det bara kan ses som ett sätt att nedvärdera mina kolleger. ”Kvinnlig präst” är kanske bättre – men kvinnliga präster har det väl funnits i alla tider. Sådana som beter sig feminint, menar jag.

Och vad är alternativet? ”Manspräster”? ”Manliga präster”?

Eller borde man (som i idrotten) tala om ”herrar” och ”damer”? ”Prästherre” … ”prästdam” … Nåja …

Är det inte äntligen dags att sluta tala om kvinnopräster, särskilt om det undermedvetna alternativet är bara ”präster” (vilket gör det grovt förolämpande)? Inte talar vi om ”kvinnoläkare” heller (annat än eventuellt i betydelsen gynekolog).

Alla är vi präster präster! Alla är vi lika värda och har samma rättigheter och samma skyldigheter! Om detta inte duger åt någon, så är det den personens problem. Och att försöka sprida problemen vidare är helt enkelt inte acceptabelt!