CatarinaM skriver i en kommentar:
Min fråga gäller hur du ställer dig till detta, som eventuellt ser ut att bli ett fenomen i vår kyrka, att ställa en broder/syster inför rätta. Hur ser du på Rom 14:10 i skenet av det du bloggar om?
Rom 14:10 säger: Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol. Det finns också andra bibelställen med liknande budskap, t.ex Matt 7:1, Luk 6:37 och kanske särskilt 1Kor 6:1-8, men de har ändå alla lite olika vinkling.
Rom 14 handlar inte om världsliga domstolar, utan om att inte fördöma och se ner på sådana vilkas tro på Kristus får dem att dra andra slutsatser än vi. För att översätta Pauli argumentation till vår tid: Den som har svag tro kan ta skada av att dricka alkohol eller röka, medan den som har ett gott gudsförhållande kan ta ett glas eller ett bloss utan att ta skada till sin själ. Dock har den med stark tro ett ansvar för att inte förleda den svagare till att handla emot sin tro, för då tar denne skada. Den starke får inte se ner på den svage, och den svage får inte fördöma den starke.
När det gäller dagens kyrkliga tvister i världsliga domstolar, är det faktiskt Rom 14som är närmast applikabelt, trots att 1Kor 6 talar just om domstolstvister. Där tycks det dock handla om civilrättsliga mål och affärstvister, inte sådana teologiska stridigheter som det nu rör sig om.
Men jag tror nog att man gör det lite enkelt för sig om man försöker använda Rom 14 rakt av på dagens situation. Det finns nämligen andra aspekter än de rent teologiska.
Ta kvinnoprästfrågan som exempel; den är väl mest aktuell. Det finns sådana som anser att kvinnor bör få bli präster; vi kallar den "förespråkare". Det finns sådana som har motsatt åsikt, och dem kallar vi "motståndare". Båda grupperingarna har olika motiv för sin åsikt, men för båda är det ytterst en samvets- och en trosfråga. Båda kan hänvisa till olika bibelställen som stöd för sin åsikt. Därför är också båda åsikterna tillåtna inom kyrkan.
Men sedan kommer vi till praktiken. År 1986 beslöt kyrkomötet att det är "förespråkarnas" linje som är kyrkans, och två år senare blev de första kvinnorna prästvigda. Detta betyder att dessa kvinnor är präster i samma mån som sina manliga kolleger, och därmed bör behandlas lika. Om någon inte kan göra det, bryter den alltså mot kyrkans linje. Dessutom gör "motståndaren" sig skyldig till könsdiskriminering på arbetsplatsen, och bryter alltså också mot rikets lag. Detta är alltså oberoende av om man är en misogyn manschauvinist eller om man har samvetsbetänkligheter av mer "legitimt" slag.
En världslig domstol kan inte och bör inte ta ställning i teologiska frågor. Däremot kan och bör den döma enligt rikets lag. Eftersom båda teologiska linjerna är tillåtna tills de står i strid med kyrkans ordning och rikets lag, blir det inget principiellt problem av detta. Var och en bör oberoende av åsikt följa kyrkans ordning. Kan man inte det bör man dra slutsatserna av det, eller åtminstone inte bli förvånad över att ställas till ansvar.
Det är ju klart att processen borde börja inom kyrkan, såsom i fallet Rankinen. Att Hyvinge-fallet gick direkt till domstol tycker jag var tråkigt; domkapitlet kunde ha behandlat det först.
