Deus semper maior!

Näytetään bloggaukset joulukuulta 2008.

Deklarationen om de mänskliga rättigheterna - 60 år

För sextio år sedan igår, den 10 december 1948, antog och kungjorde Förenta Nationernas generalförsamling en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Förklaringen, eller deklarationen som den också kallas, antogs med 48 ja-röster, inga nej-röster, men åtta blanka.

Omedelbart efter denna historiska händelse uppmanade generalförsamlingen alla medlemsstater att offentliggöra förklaringens text och att "göra den spridd, känd, läst och förstådd framför allt i skolor och andra undervisningsinstitutioner utan hänsyn till olika länders eller regioners politiska förhållanden".

Förklaringens ingress lyder som följer:

*

Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan,
Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer,
Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,
Eftersom Förenta nationernas folk i stadgan åter har bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter och har beslutat att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet,
Eftersom medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
Eftersom en gemensam uppfattning om innebörden av dessa rättigheter och friheter är av största betydelse för att uppfylla detta åtagande,
tillkännager
generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion.

*

Länder som Sovjetunionen (så klart), Storbritannien och USA var inte så intresserade av att få deklarationen igenom i dess nuvarande form. Sovjetarna, med gulag osv, var emot friheter i allmänhet. USA ville ha en snävare text om medborgerliga rättigheter, men utan sociala och ekonomiska frågor. Britterna var inte intresserade av att ha dylika riktlinjer i sina kolonier, utan bara bland "civiliserat folk".

Däremot var det diplomater från länder som Chile, Frankrike och Kina (detta var ju före 1949, då Mao tog makten) som jobbade rumpan av sig i den arbetsgrupp som president F. D. Roosevelts änka Eleanor Roosevelt (1884-1962) ledde. Inga finländare var med; Finland blev av förekommen anledning medlem av FN först 1955.

Trots att deklarationen är sextio år gammal, ignoreras de mänskliga rättigheterna på många håll i världen. Likaså kan deklarationens text missbrukas och vändas till sin motsats (Tor Billgren kommer med ett exempel här: http://antigayretorik.blogspot.com/2008/12/kristet-missbruk-av-fns-deklaration-om.html ). Deklarationen har ibland getts en kvasireligiös ställning eller å andra sidan påståtts vara vidskepelse, men så är det ingalunda. Deklarationen är en inomvärldslig politisk överenskommelse där nationerna bestämmer hur spelreglerna skall se ut. Jag vill dock påstå att den är ett av de viktigaste politiska dokument som är giltiga i den dag som idag är.

Jag återkommer eventuellt till vissa enskilda artiklar.

http://www.unhchr.ch/udhr/lang/swd.htm

Malms flygfält ska bevaras, inte flyttas!

Helsingfors stad driver på en flytt av Malms flygfält (som alltså ligger i Helsingfors) och tycker att det borde flyttar till Backas i Borgå (strax norr om Kullo). Detta var en viktig fråga för många borgåbor i senaste kommunalval. Alla kandidater på sfp:s lista (inklusive jag) uttalade sig mot ett flygfält i Borgå.

På Facebook finns en "cause" med rubriken Save Malmi Airport - Pelastakaa Malmin lentokenttä (med den nutida finländska finsk-engelska tvåspråkigheten...). Eldsjälarna bakom projektet har en hemsida på adressen pelastamalmi.org, där man också kan skriva på en medborgaradress mot flytten.

Varför jag är intresserad? Nå, om flygfältet förblir i Malm, så kommer det inte till Borgå...

Också Helsingfors vinner förresten på saken. Det är svindyrt att sanera (och påla!) området innan man kan bygga där, bostäderna blir knappast grymt populära där mellan motorvägarna - och staden undviker att göra bort sig ytterligare en gång, som den gjorde i Sibbo-affären!

"A safe pair of hands"

My bearded face was published by MadPriest, who comments:
* I must say that he looks like a safe pair of hands and that the faith in the Northern Lands is secure as long as K is around to keep the inhabitants in order. *

Thank you, that is heartwarming - especially as my hands don't even appear in the photo!

Apparently my neighbours agree with you. The photo in question happens to be my candidate photo from the recent municipal elections - and it can't have been too bad, since I was elected to the City Council here in the city of Porvoo (in Finnish; "Borgå" in Swedish)...

And just for the record, I'm not from Sweden, but belong to the Swedish-speaking minority of Finland. Which, as you noted, MP, is outside of Newcastle Upon Tyne.

http://revjph.blogspot.com/2008/12/trustworthy-scandinavian-of-day.html

Norwegian pro-gay pastor boycotted

In Norway, a pastor is being boycotted because of his pro-homosexual views. Sindre Stabell Kulø, 29, holds opinions that are shared by a sizable fraction of pastors and members of the (Lutheran) Church of Norway. Another, more conservative, faction is against homosexual marriage and so forth. No surprises so far.

However, the parish that Stabell Kulø works for arranges confirmation camps at a nearby camp site owned by an interior mission organisation, that belongs to the aforementioned conservative faction. They have informed the parish that they will not rent their camp site to the parish as long as Stabell Kulø is involved in the camps. Because, you see, they don't want to have heresies preached in their hallow halls. In effect, they have declared a boycott on Stabell Kulø.

The parishioners back their pastor up. So do even many conservatives, who don't agree with Stabell Kulø, but see boycotting him as tremendeous overkill.

I was surprised to hear this piece of news. I myself hold similar views to Stabell Kulø (as my readers well know), and I've been boycotted in some quarters, called names and even recieved death threats - but then I live in conservative Finland, not in easy-going Norway.

But I suppose there are all kinds of people everywhere.

*

Sources: http://pastorbastard.blogspot.com/2008/12/norwegian-pro-gay-pastor-boycotted.html

Name That Animal

A first-grade class is having a game of Name That Animal.
The teacher held up a picture of a cat.
"What animal is this?" she asked.
"A cat!" said Eddie.

"Good job! Now, what is this animal?"
"A dog!" said Eddie.

"Good! Now what animal is this?" she asked, holding up a picture of a deer. The class fell silent. After a couple of minutes, the teacher said, "It's what your mom calls your dad."
"A horny bastard," called out Eddie.

*

Thanks to Tuija & Tom!
http://www.bloggen.fi/tuijaotom/