Deus semper maior!

I somras blev jag intervjuad på en pod under rubriken "Vett och etikett i kyrkbänken". Alla tycks inte ha lyssnat till den intervjun...

Jag var med om att förrätta ett antal konfirmationer i somras. Det var ofta trångt i Mariagården, där de gick av stapeln, även om den kyrkan är större (med sina 260 platser) än Lilla kyrkan, där det ryms 170 personer. Nästa år har vi, om Gud vill, domkyrkan i bruk igen, och dess 1000 platser torde vara nog för det största konfirmation.
Vi brukar be konfirmandernas faddrar delta i välsignelsen av konfirmanderna. Det är uppskattat, har jag förstått, men blir rätt trångt uppe vid altaret, också det. Vid ett sådant tillfälle var det en dam som ville fotografera sin avkomma. Eftersom det var lite besvärligt att komma förbi alla faddrar, och eftersom hon tydligen prompt måste fota från andra sidan kyrkan, gick hon helt sonika bakom altaret för att hitta en bra fotovinkel!
Jag upplevde nog att den genvägen var närmast tölpaktig och visade på en grundläggande brist på respekt för det heliga i situationen.
Saken blev inte bättre av det som sedan skedde. När konfirmanderna, faddrarna och fotografdamen hade återgått till sina platser och konfirmaderna hade sjungit en sång, gick jag upp till altaret för att leda församlingen i Kyrkans förbön. Just när jag hade inlett bönen hör jag till min förvåning ett gapskratt från damens sällskap. Det var inte hon själv den här gången, men samma gäng var tydligen lika tölpaktiga allihop.
Saknar vuxna människor verkligen en så grundläggande etikett? Jag blir alltid lika förvånad.

Jag berörde lite samma tematik i Veckans anekdot: Grava problem (17.11.06).

Länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/10/uppdatering-kyrkotlpar.html

För att elevernas inlärning skall gå på bästa sätt, måste skolmiljön vara lugn och trygg. Detta tror jag alla kan hålla med om. Många olika åtgärder finns redan för att garantera detta, och de är alla värda beslutsfattarnas och föräldrarnas fulla stöd. En del av denna ekvation är också skolbyggnadens skick.

För en tid sedan ingick en artikel om Gammelbacka skolas skolhus i denna tidning. Där framkom två viktiga saker: för det första är skolhuset delvis i dåligt skick, och för det andra är eleverna stolta över sin skola.

Båda dessa punkter kan säkert generaliseras att omfatta också andra skolor i Borgå (och i andra kommuner, för den delen). Eleverna är stolta och glada över det sammanhang som de är placerade i, men har av naturliga skäl så lite livserfarenhet att de inte reagerar på sådant som inte är bra i deras omgivning. Detta betyder att det är vi vuxna som måste reagera när något går snett. Det är vi som måste garantera den lugna, trygga - och sunda! - skolmiljön för samhällets framtidshopp. Det är vi som måste kräva för deras del.

På pedagogiska medel och elevernas psykiska välbefinnande bör större resurser satsas. Detsamma gäller också den fysiska miljön. Osunda och slitna byggnader bör repareras redan innan de blir direkt hälsovådliga - också därför att det helt enkelt är billigare så.

I skolan finns vår framtid. Det får beslutsfattarna aldrig glömma. Jag kommer inte att glömma det om jag blir invald i stadsfullmäktige.

Karl af Hällström
sfp/Borgå

Insändaren publicerades i Borgåbladet 30.9.08

Mannen dog medan kvinnan avled.

Sydsvenska Nordvästra Skånes Tidningar

(Och skillnaden är...?!)