Uppdatering: Kyrkotölpar

I somras blev jag intervjuad på en pod under rubriken "Vett och etikett i kyrkbänken". Alla tycks inte ha lyssnat till den intervjun...

Jag var med om att förrätta ett antal konfirmationer i somras. Det var ofta trångt i Mariagården, där de gick av stapeln, även om den kyrkan är större (med sina 260 platser) än Lilla kyrkan, där det ryms 170 personer. Nästa år har vi, om Gud vill, domkyrkan i bruk igen, och dess 1000 platser torde vara nog för det största konfirmation.
Vi brukar be konfirmandernas faddrar delta i välsignelsen av konfirmanderna. Det är uppskattat, har jag förstått, men blir rätt trångt uppe vid altaret, också det. Vid ett sådant tillfälle var det en dam som ville fotografera sin avkomma. Eftersom det var lite besvärligt att komma förbi alla faddrar, och eftersom hon tydligen prompt måste fota från andra sidan kyrkan, gick hon helt sonika bakom altaret för att hitta en bra fotovinkel!
Jag upplevde nog att den genvägen var närmast tölpaktig och visade på en grundläggande brist på respekt för det heliga i situationen.
Saken blev inte bättre av det som sedan skedde. När konfirmanderna, faddrarna och fotografdamen hade återgått till sina platser och konfirmaderna hade sjungit en sång, gick jag upp till altaret för att leda församlingen i Kyrkans förbön. Just när jag hade inlett bönen hör jag till min förvåning ett gapskratt från damens sällskap. Det var inte hon själv den här gången, men samma gäng var tydligen lika tölpaktiga allihop.
Saknar vuxna människor verkligen en så grundläggande etikett? Jag blir alltid lika förvånad.

Jag berörde lite samma tematik i Veckans anekdot: Grava problem (17.11.06).

Länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/10/uppdatering-kyrkotlpar.html