På Karijärvi kursgård här i Borgå utlöstes brandalarmet plötsligt mitt under pågående skribaläger för några år sedan. Till mig förvåning och glädje betedde sig konfirmander och hjälpledare precis som man skall; de gick lugnt och tyst till samlingsplatsen utanför och ställde upp sig gruppvis för att kolla att alla var där. Stolthet hos skribaprästen! ... fast jag kan förstås inte ta åt mig äran.
Vi andra sökte efter brandhärden och upptäckte att det var ugnen som rykte väldeliga. Vi hade gjort kors av en sorts modellera (Cernit tror jag den heter) som blir hård när man gräddar den i ugnen. Den ansvariga ledaren hade helt enkelt använt för hög temperatur, och när vi förde ut ugnsplåten fick vi slut på oljudet. Jag ringde till brandkåren och uppmanade dem att stänga av sirenen.
Konfirmandflickorna väntade med spänning på att brandmännen skulle komma - unga, muskulösa, stiliga! - men blev gruvligt besvikna när det var gamla seniga gubbar från FBK som kom! Det var rent av lustigt att se deras miner.
