Det har sina sidor, det där med bantning. Från skolstarten 2008 till skolstarten 2009 tappade jag 21 kg, vilket ju var bra. Men det hade följder för min garderob – många plagg blev helt enkelt för stora. Särskilt verkade detta gälla byxor, eftersom det mesta av fläsket satt kring midjan (en i o.f.s. bättre placering än det så populära: mellan öronen). Jag fick göra en mängd nya hål i alla bälten, men ändå satt byxorna ganska löst.
Vid en gudstjänst i slutet av juli stod jag bakom altaret i domkyrkan iklädd alba, stola och mässhake. Plötsligt kände jag hur byxorna gav sig på glid! Innan jag hann göra något åt saken, var byxornas midja kring höfterna!
Om jag hade varit en frikyrkopastor som ledde en gudstjänst iklädd kostym, skulle detta ha varit mycket genant. Men nu hade jag ju fotsida plagg på mig och kunde lugnt fortsätta med den bön jag höll på med, tills jag fick tillfälle att dra upp byxorna igen...
