Sommaren 2006 hade jag en viss Lars Larsen som medhjälpare på ett skriftskolläger på Pellinge kursgård här i Borgå. Lars var en trevlig kille som skötte sina arbetsuppgifter väl, även om hans erfarenhet av skriftskola kanske var något begränsad. Han gav också ett lite excentriskt intryck när han berättade om det luffarliv som han hade levat redan i ett par år. Men vi hade inga problem med honom eller så - han var närmast en pikant krydda och ett intressant tillskott på lägret.
Nu har jag upptäckt Lars i media. Han tycks ställa till med en del förargelse i frikyrkliga kretsar i Sverige. Han bor i en jordhåla i Stockholm, luffare som han är, men gör en "pilgrimsresa" runt landet och predikar profetiskt mot konsumtionssamhället och för en enklare livsstil.
Lars förklarar sina bevekningsgrunder på en av sina bloggar. Han är en ovanlig person, som knappast passar in i samhällets normer. En del tycks vilja sjukförklara honom, men några tecken på sådant såg jag inte för ett och ett halvt år sedan, och betvivlar på basen av mediarapporteringen att sådana har uppkommit sedan dess.
Hans budskap kan jag hålla med om (åtminstone delvis) och hans konsekventa radikalitet kan jag respektera, fastän jag inte själv ville leva så. Att han tycks bete sig störande i gudstjänster är väl inte så bra, men så beter sig profeter, åtminstone i Gamla testamentet.
Herren vare med dig, Lars. Jag vet att du handlar uppriktigt; om du handlar rätt får Gud bedöma. Det kommer väl att bli uppenbart en gång. Herren vare med dig!
Länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/01/profeten-lars.html
