Det är intressant, det där med att vara kreativ.
Ta predikningar som exempel.
Vissa predikningar som jag skriver bara flödar ut ur fingrarna genom tangentbordet och upp i predikstolen, och jag upplever själv att de blir just så som jag vill ha dem. Dem är det ingen som kommenterar.
Om en predikan däremot vägrar att samarbeta, bara fastnar överallt, tar timme efter svettig timme att skriva och till slut måste pressas ur printern sent på lördag kväll (såsom den senaste, http://korta.nu/fe43 ) - ja då är alla glada och säger att den var fin och talade till hjärtat och vill ha den skriftligt...
Är det så att kvaliteten står i förhållande till hur svår skapelseprocessen har varit? Eller kanske i omvänt förhållande till hur nöjd jag själv är med min insats?
Konstigt.
