Krokfors: Socialbesök

I det gamla sjömanstorpet
drog den utsände i klocksträngen.
En fårskälla sa ett vänligt
pastoralt välkommen. I den lilla
gummans ansikte lyste glädjen,
humorns rynkor i ögonvrån,
fönstrets pelargonium
blommande i den kärleksfulla omvårdnadens skimmer.
I doften av nystruken tvätt
och jungfrumarie sänghalm
bjöd gungstolen ut sina kurvor,
vävstolen visade en bit
grann trasmatta.

Medan den outtalade frågan
om ensamheten svävade
i rummet, sa hon: Alla dagar
får jag besök, och det är
mycket noga med städningen.
För hans skull måste allting vara rent
ända in i tomtevrårna.
Och du tror mig inte
om jag säjer va han sa
en dag, alldeles som i visan:
"Du är så vacker för mina ögon!"
Det sa han till mig, gamla skruttna mänska!
Han kommer också i dag,
han kommer när det skymmer,
han kommer när jag tar fram
och läser vad han en gång sade:
"Se, jag är med dig alla dagar."

Hjalmar Krokfors, ur "Varför så orolig?" (1974)