"Homopräst" i TV

Tänään telkkarissa haastateltiin pastori Carola Sarénia, joka on lesbo. Mielenkiintoinen ohjelma nimeltään SALT (suola). Uusitaan digikanava FST5:llä ensi keskiviikkona (29.11) klo 20.20.

***

Idag sändes då programmet SALT, som jag nämnde om 16.11.06. Min lesbiska kollega Carola Sarén berättade om sin kamp, och det var intressant att lyssna på. För den som missade programmet kan det nämnas att det går i repris i den digitala kanalen FST5 nästa onsdag 29.11 kl 20.20.
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/11/homoprst-i-salt-2611.html

Pastor Carola Sarén märkte att hon var homosexuell redan när hon vaknade sexuellt i tonåren, men det var först efter att hon hade blivit prästvigd som hon egentligen accepterade saken för sig själv. Tvånget att hålla det hemligt tog så mycket energi att hon till sist hoppade av prästjobbet och började arbeta i en närliggande bransch, nämligen som skådespelare.

Hon har aldrig diskuterat saken med biskopen, eftersom hon (säkert med rätta) fruktade konsekvenserna. Nu lever hon tillsammans med en kvinna och hennes två barn på en finsk ort, och har inte så mycket med Borgå stift att skaffa längre.
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/11/biskop-eriks-avskedsintervju-i-kotimaa.html

Det var några saker som pastor Sarén sade som blev hos mig.

En var frågan om välsignelse (eller vigsel) av homosexuella partnerskap. Där betonade hon att det handlar om vår förhållningssätt som kyrka till människor som önskar att Gud skulle vara en del av deras liv. Har vi rätt att neka dem detta? Gud är naturligtvis större än välsignelseriten, och kan vara med i folks liv också utan en kyrklig handling, men nog sår vi väl en draksådd om vägrar välsigna kärleken?

Kvinna, homosexuell och präst i vår kyrka är en omöjlig ekvation, menade pastor Sarén. Hon upplever att det var “streck över” direkt.

“Vad kan jag göra?” undrade programledaren Maria Sundblom. “Om du tycker att det är okej, så tala om det. Jag är tacksam för de heterosexuella som vill tala för de homosexuellas rättigheter,” var svaret. Och jag kände mig träffad - det kändes bra för mig personligen.

Tack, Carola, för att du gav problematiken ett ansikte!