Fertilitetsvård och heteronormativitet

Kristdemokraten Niklas Andersson kommenterar på sin blogg http://www.bloggen.fi/andersson/ diskussionen kring lagen om fertilitetsvård i inlägget ”Feminism och fertilitetsvård” (1.6.06). Jag reagerade på vissa av hans formuleringar, och följande meningsutbyte utvecklade sig:

Homosexualitet är inte ett val. Ingen kan välja sin sexuella läggning. Man kan välja hur (och om) man lever ut den, men det är en annan diskussion. Denna förnedrande misstolkning är alldeles för vanlig bland heteronormativa (och ibland homofoba, även om du inte är det) konservativa för att kunna gå opåtalad.
Kalle

Ok Kalle, jag håller med dig att valet är om hur man vill leva ut sin sexualitet. När det är fråga om familjen så kan man väl kalla mig heteronormativ, men jag upplever mig inte så väldigt konservativ för det, åtminstone inte på ett negativt sätt.
Niklas

Bra. Tack för det. Du är förstås medveten om att heteronormativitet är en underart av rasism? Den går ju ut på att ge människor olika värde p.g.a. egenskaper som de inte själva kan något åt (hudfärg, anletsdrag, kön eller sexuell läggning, för att nämna några).
Ännu har jag inte sett någon liberal linjedragning från KD, men kanske det kommer...
Kalle

Kanske det, broder. Jag är knappast någon rasist i någon form, över eller underart. Din kommentar är egentligen som tagen från det Svenska samhällets debatt där yttrandefrihet, tolerans och liberalism är lika med att alla skall tycka lika och på samma sätt. Den som inte idealiserar sexuell frihet i vilka former som helst är normbrytande- den är konservativ, rasistisk eller också diskriminerande. Samma sak händer vårt land om man börjar tala om att man vill arbeta för familjen.
Kanske du kan ge din syn på familjen? Eller kan du göra det trots ditt yrke? Skall man då tolka det du säger så att det är den lutherska kyrkans röst som hörs eller är det bara Kalle? Kan du i så fall ens ta ställning för eller emot ett politiskt partiprograms giltighet? KD har ett program som har sin grund i jämlikhet och kärlek till nästan. Men jag tycker det är lite roligt att ändå dessa frågor väcker mest uppseende. Ta en titt på länken till höger [till KD:s hemsida].
Niklas

Du tar upp många frågor på en gång, broder. Jag svarar i en lite annan ordning.
1. Heteronormativiteten leder på ett globalt plan till misshandel (på engelska gay bashing och hate crimes), fängslande och avrättning av sexuellt ”avvikande” personer. Också i östersjöstaterna Polen och Ryssland har ”Gay pride” –demonstrationer förbjudits och motdemonstrationer från bl.a. ”kristet” håll organiserats med klubbor och stenkastning.
3. Den lutherska kyrkans röst är klar när det gäller trons grund. ”Tro på Herren Jesus, så blir du frälst.” När det gäller ur trossynvinkel perifera frågor (som homosexualitet) finns det olika åsikter. Den mer inklusiva linjen vinner alltmer framsteg, men är ingalunda allenarådande. Därför får du ta det som jag säger här som en enskild (om än inte ensam) prästs syn på saken.
4. Legitima politiska partier kan och bör kyrkan inte ta ställning till. Bland kyrkans både medlemmar och anställda är troligen alla (riksdags)partier representerade. Etiska och religiösa frågor som kommer upp också i partiprogrammen kan kyrkan ha åsikter, men den officiella åsikten står närmast biskopsmötet för. Som enskild präst kan jag nog ta ställning till ett partiprogram, men jag har inte mandat att uttala kyrkans ”officiella linje” i den mån en sådan ens existerar. Personligen anser jag att grunden ”jämlikhet och kärlek till nästan” är alldeles utmärkt. En eloge till KD för det! Däremot upplever jag, som jag antydde i en tidigare kommentar, att denna grund inte nödvändigtvis behöver leda till den värdekonservativa linje som KD har dragit upp, utan att man på samma grund kunde bygga också betydligt mer liberala ställningstaganden. Sådana verkar ändå inte ha något utrymme i KD – det är min personliga observation, men jag kan ha (och hoppas att jag har) orätt.
2. Jag definierar begreppet ’familj’ på följande sätt: ”En familj är en grupp (alltså minst två) människor som binds samman av att de vill leva tillsammans i kärlek, samt ofta av något slag av släktskap genom biologi, adoption, äktenskap el.dyl.” Kärnfamiljen är alltså långt ifrån den enda möjligheten, även om den kanske är den vanligaste (och det förstås inte är något fel på den heller).
Kalle

[Ett sista svar kom in:]
Ok, vi får väl konstatera att du är mer inkommen i rasism än jag. Jag motsätter mig både klubbor och stenkastning, och vill inte förknippas med ngt sånt. Jag upplever att vi nog är inne på en linje i samma anda i alla fall. Positivt med svar på tal.
Niklas