Vi skaffade oss nyss bredband. Ett par unga pojkar kom för att installera det. Sedan fick vi en installations-CD som jag körde i datorn.
Ingenting fungerade.
Jag ringde till Sonera. Igår lämnade kundtjänsten ringbud åt den tekniska kundtjänsten, men ingenting hördes förstås, så jag ringde själv upp dem idag. Det var på många sätt intressant.
För det första var jag i kö i en halv timme (och de svarade förstås just som jag bytte blöja på Antonia - hur annars). Jag frågade damen om det alltid är så lång kö, och fick svaret att det är mycket kortare kö på den finska kundtjänsten.
Vi kan alltså konstatera att vi svenskspråkiga inte bara har bättre syn, eftersom den svenska texten på skyltar o.dyl. i regel är mindre än den finska, utan att vi dessutom har gott om både tid och pengar, och därför har råd att stå i telefonköer som kostar per minut. Vilket jämlikt samhälle vi lever i!
Dessutom talade den vänliga och hjälpsamma damen så knagglig svenska att vi i alla fall måste byta till finska efter en stund. Vilket är besvärligt för mig när jag ska diskutera tekniska saker. Mitt eget yrke klarar jag bra, men andra yrkens tekniska termer kan bli lite besvärliga.
För det andra visade det sig att killarna som var hos oss för att installera bredbandet hade gjort ett ytterst dåligt och oprofessionellt jobb. De hade inte gjort det som de skulle, och dessutom ljugit om det. Damen bad så mycket om ursäkt och lovade att saken skall åtgärdas. Vi får väl se när det blir…
Någon särskilt upplyftande upplevelse har det åtminstone inte varit så här långt.
