Som alla mina kolleger, har också jag ett antal vigslar inbokade längs sommaren. I slutet av april ringde jag runt till brudparen för att boka vigselsamtal, så jag har ett antal sådana nu i maj.
Plötsligt kom det ändå en överraskning. Jag hade kontaktat en brud, som skulle kolla med sin fästman angående hans arbetsturer och sedan ringa tillbaka om vår träff. I stället fick jag höra av kanslisterna att jag kan stryka den vigseln ur kalendern. Att folk ångrar sig händer förstås ibland (och bättre före vigseln än efter den!) men lite överraskande var det nog. När jag undrade varför, fick jag höra att brudgummen inte tyckte om mina åsikter och därför ville ha en annan präst. Sådant lyckas inte alltid, men den här gången gick det tydligen.
Nåja, sådant händer. Eftersom jag har uttryckt mina åsikter, får jag räkna med att alla inte gillar dem. Det har också hänt att folk har velat ha just mig precis p.g.a. mina åsikter, så det jämnar ju ut sig.
Men det var inte slut där. En annan kollega hörde om detta och undrade om jag kunde ta en vigsel som han skulle ha samma junidag som just blev ledig, eftersom han hade något annat program. Varför inte? Klart att jag hjälper en kollega om det är möjligt. Jag fick det andra brudparets uppgifter och ringde upp.
Bruden blev nästan chockad! "Oj nej, har vi inte avbokat kyrkan? Vi ska gifta oss på annan ort!"
Inte heller de ville att jag skulle viga dem. Hmm.
Sådant är livet. Men jag har nog tillräckligt med vigslar ändå...
