Under min barndoms somrar i Lappfjärd - som jag tidigare har nämnt om - tyckte pappa ibland att vi inte bara skulle hänga och busa för oss själva, kusinerna, min syster och jag. Vi var av annan åsikt, men det hjälpte inte; han hittade på program åt oss i alla fall.
En sommar - jag var kanske åtta-nio år - var det LappBK:s fotbollsskola som gällde. Sportplanen var bara ett par hundra meter från farmors gård och vägen var inte alltför hårt trafikerad, så vi ungar kunde bra gå dit för oss själva. Pappa skickade således iväg oss ... men en inte alltför lång stund senare såg han sin son komma gående hemåt längs vägen, arg som ett bi. När jag kom fram väste jag mellan hopbitna tänder: "Int' talar dom svenska, och int' talar dom finska, o' int' vet ja' va' dom talar!"
Det var mitt första riktigt handgripliga möte med de österbottniska dialekterna ...
1 kommentti
martin
24.9.2007 11:31
He e bara ti praat!