Detta inlägg består av ett utkast till insändare om familjevåld. Detta är den första, mest omfattande varianten, och förtjänar därför att publiceras här. Däremot är den alltför vag för att riktigt fungera som insändare i valtider, så jag jobbar fortfarande på den.
*
Våld inom familjen är ett svårt problem att tackla.
För det första är det omgivet av så starka skamkänslor från offrets sida, att mörkertalet är stort. Många som fysiskt misshandlar sin partner, sina barn eller sina föräldrar har också ett psykiskt grepp över dem - offren upplever att de har förtjänat misshandeln, att de inte är värda bättre.
För det andra går familjevåldet ofta i arv. Den som har upplevt familjevåld under sin uppväxt - antingen som offer eller som vittne - har en större tendens än andra att själv ta till våld. Problemet kan alltså i värsta fall leva vidare i generation efter generation.
För det tredje finns det faktorer i samhället som är ägnade att motverka problemets lösning; jag vill bara nämna arbetslösheten och den lättillgängliga alkoholen som exempel.
Vad kan då vi som samhälle göra? Det finns ingen enkel lösning, och mycket görs redan. Å ena sidan bör vi hjälpa offren för våldet och s.a.s. städa upp efteråt. Sjukvård, skyddshem och barntillsyn kan nämnas här. Å andra sidan bör alla klutar läggas till för att förhindra att problemen går så långt att våld bryter ut. Här kommer hälsovård, familjerådgivning och attitydfostran in i bilden. Viktigt vore att ge de potentiella våldsverkarna bättre verktyg för problemlösning.
Också vi kommunalvalskandidater har vårt ansvar. Särskilt de av oss som blir invalda i fullmäktige och olika nämnder bör se till att tillräckliga resurser finns för de olika initiativ som försöker rå på detta snåriga problem.
