Nu blir det val av kontraktsprost i domprosteriet. Den 27 maj samlas prosteriets präster och röstar på någon av kyrkoherdarna, och så utser domkapitlet (dk) en av de tre som har fått flest röster till kontraktsprost för den kommande sexårsperioden.
Jag har lite åsikter om detta (vilket knappast förvånar någon).
1. Den förre ordinarie kontraktsprosten var domprost Lars Schmidt, som avgick med pension 2004. Dk har inte tidigare utlyst kontraktsprostval med motiveringen att domprosttjänsten först skall besättas. Den motiveringen är svag, som vi snart skall se.
Följden har hur som helst varit, att över en halv (potentiell) valperiod har förflutit utan att domprosteriet har haft ordinarie kontraktsprost. Dk kunde förstås inte räkna med en så utdragen process, men när dess längd klarnade kunde väl något ha gjorts.
2. Under den gamla kyrkolagen var domprosten självskriven kontraktsprost i domprosteriet, men i och med 1994 års kyrkolag ändrades detta; domprosten kan förstås fortfarande väljas till kontraktsprost eftersom han är en av prosteriets kyrkoherdar, men automatiken är slopad.
Domprost Schmidt tillträdde 1991 som kyrkoherde, domprost och kontraktsprost, och valdes sedan enligt de nya reglerna från 1994 framåt. Då lär åsikten ha uttryckts att domprosten bör vara kontraktsprost, eftersom han ju ändå rör sig på dk, och kontakten därmed är naturlig.
Argumentet är dock bakvänt. Om domprosten fungerar också som kontraktsprost, sker det en helt onödig maktkoncentrering. Det vore bättre att sprida ut ansvaret på flera än att koncentrera det i få händer. Dessutom är vägen till dk i Borgå inte lång för någon av domprosteriets kyrkoherdar - det rör sig om några få tiotal kilometer (eller mil, om man vill tala rikssvenska).
Därför fanns det inte heller någon egentlig orsak att vänta så här länge med kontraktsprostvalet. Men det är väl för sent att gråta över spilld mjölk.
3. Borgå svenska domkyrkoförsamling är den överlägset största församlingen i prosteriet, liksom Borgå är den överlägset största staden i Östnyland. Detta gör att den borgåcentrerade domprosten kan ha (och har!) svårt att på ett emotionellt plan förstå sig på det storebrorskomplex som de mindre orterna och församlingarna har gentemot Borgå. Detta kände jag själv av under min tid som t.f. kyrkoherde i Pernå för några år sedan. Borgå klarar sig bra på egen hand, men de övriga församlingarna har mer att hämta i ett ökat samarbete.
Därför bör kontraktsprosten vara någon annan än kyrkoherden i den största församlingen. Då kommer med säkerhet också andra samarbetsformer än de lagstadgade att skapas.
Ytterligare en aspekt är förstås, att det finns alltför få kvinnor på ledande poster i stiftet. Det skulle därför inte skada med en kontraktsprost av kvinnligt kön. En av kandidaterna, Helene Liljeström från Sibbo, är mig veterligt kvinna, och jag kommer att rösta på henne.
Men framför allt kommer jag inte att rösta på domprosten - inte för att jag har något emot Mats Lindgård som person, tvärtom, utan för att de strukturella och principiella problemen med en sådan uppgiftskoncentration är för stora.
