The Washington Post har igen publicerat en intressant artikel, denna gång om hälsovårdsarbetares professionalism kontra deras tro ("A Medical Crisis of Conscience", 16.7.06).
I Chicago vägrade en ambulansförare att föra en patient till en abort. I Kalifornien vägrade fertilitetsexperter att ge konstgjord befruktning åt en lesbisk kvinna. I Texas vägrade en apotekare att ge ett "ångerpiller" åt ett våldtäktsoffer. Allt detta på religiösa grunder. De har därför blivit dragna inför rätta, och är mycket upprörda därför att deras religiösa frihet kränks.
Problematiken är inte lätt, och diskuteras på ett balanserat sätt i den länkade artikeln. Dessa proffs vägrade hjälpa sina klienter därför att deras samvete och religiösa övertygelse talar emot abort, homosexualitet respektive preventivmedel. Här står två principer mot varann. Å ena sidan individens rätt till religionsfrihet och samvetsfrihet, och å den andra individens rätt till hälsovård oberoende av bakgrund.
Ändå har jag svårt att alltför långt sympatisera med de ovannämnda proffsen. Särskilt apotekaren i Texas lade sten på börda för en som redan har drabbats av ett av de värsta brott man kan utsätta en person för. Avskyvärt!
Det är klart att var och en har rätt till religionsfrihet och samvetsfrihet, men om någons övertygelse eller samvete hindrar honom från att sköta sitt jobb på ett sakligt - och lagligt! - sätt, är det kanske dags att byta jobb.
Tycker nu jag, utan att vara alltför insatt i frågan. Men alltför mycket fakta kommer som känt bara i vägen för goda åsikter...
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/07/15/AR2006071500846.html
