Sakliga kommentarer - ja tack!

Mina blogginlägg har fått rätt många kommentarer. Det gläder mig - låt komma bara! Också mothugg, invändningar och avvikande åsikter är välkomna. Det är uppfriskande och intressant med (sakliga) diskussioner.

Ändå är det två sorters kommentarer som jag inte är förtjust i, och som jag har fått på “Kalles kyrkliga kommentarer“ (http://karlafhallstrom.blogspot.com/ - här på handledsrörelsen har alla varit sakliga. Tack ska ni ha!).

Den ena är anonyma kommentatorer. Om någon har så lite respekt för sig själv att den inte stå för sina åsikter ens under pseudonym, har inte heller jag någon orsak att respektera den personens åsikter. De blir alltså raderade. Om du har något vettigt att säga, så gör det öppet; om du inte har det, så låt bli att säga det!

Den andra sortens kommentar som jag ogillar är den fariseiska diskussionstekniken. Jag har stött på den förr, och på min blogg har både signaturerna “Rufus” och “der Künstler” använt sig av den. Den går alltså ut på att man ställer en kedja av (ofta ledande) frågor utan att ge deras bakgrund. Med hjälp av denna teknik gillrar man en fälla för den stackare som försöker sitt bästa att (till skillnad från frågeställaren) vara öppen och ärlig. Samma teknik använde också Jesu motståndare för att försöka snärja Jesus, men eftersom han var betydligt visare än vad jag kan göra anspråk på att vara, klarade han sig ur de flesta svåra situationer. Jag ger inga hänvisningar; evangelierna är fulla av sådana berättelser.

Också den fariseiska diskussionstekniken använder man på min blogg med risk för radering.

Jag ser ingen orsak att tillåta påhopp och osakligheter. Om du inte tycker om denna regel, så kan du ha andra regler på din egen blogg.

Min blogg är nämligen min!