Ärkebiskop Jukka Paarma har under den senaste tiden tagit bladet från munnen och rutit till mot motståndet mot kvinnliga präster. Jag har bloggat om saken tidigare i inläggen Arkkipiispa Paarman lehdistötiedote (30.3.07) och Samarbetsvägrare (1.4.07). Nu har han fortsatt med detta i öppningsanförandet till kyrkomötets vårsession. Rapporter om detta i Kyrkpressen (http://tinyurl.com/2lmcgj), Kotimaa (http://tinyurl.com/2xl4yx) och Internytt (http://tinyurl.com/2kbk6y).
Bloggare har naturligtvis också kommenterat. Exempel är Bengt-Eric Rönn (http://tinyurl.com/2r6ogh - "Borde de bibeltrogna prästerna övergå till andra uppgifter inom kyrkan, eller, borde Ärkebiskopen och hans meningsfränder övergå till andra uppgifter (helst) utom kyrkan?") och Per Westberg (http://tinyurl.com/2owq9v - "Ett radikalt, klart och tydligt budskap från en nordisk kyrka").
Ett par intressanta passusar i Kp:s rapport är följande:
"I sitt öppningsanförande vid kyrkomötet den här veckan hoppades Paarma att de präster som av samvetsskäl inte kan följa kyrkans ordning eller sköta sina ämbetsuppgifter söker sig till sådana uppgifter som de kan sköta ”med gott samvete och fritt hjärta”. [...]
Ärkebiskopen konstaterade också att många i den offentliga diskussionen uttryckt sin förundran över kyrkomötets uttalande att varken en positiv eller negativ ställning till frågan om kvinnliga präster anses vara heresi.
– Prästens kön är inte en lärofråga i vår kyrka, säger Paarma.
– Om det var så skulle vi vara tvungna att anse att t.ex. de manliga präster som avhåller sig från samarbete är irrläriga, heretiker."
Det finns sådant som visserligen inte är irrlära, men som ändå inte kan godkännas, för det når inte upp till läronivån utan förblir en ordningsfråga. Med detta kullkastar ärkebiskopen den av många motståndare omhuldade argumentationen om att det som inte är en irrlära är tillåtet.
I detta fall alltså: Det kan anses vara tillåtet att på åsiktsplanet ha dubier om det berättigade i ordningen med präster av båda könen. Däremot är det inte tillåtet att (på basen av sina åsikter eller av andra orsaker) bete sig så att enskilda anställda råkar ut för sådan mobbning eller diskriminering som lagen definierar.
