Markus Saarinen svarar (1) i veckans Kp (28/06, sidan 5) på min insändare (2) från förra veckan. "Tro enfaldigt det som står" lyder rubriken (borde det inte vara "som det står", bästa redaktion? Så skrev i alla fall broder Markus i brödtexten).
Han tolkar min "somriga liknelse" om muskelbåtar och roddbåtar så, att roddbåtarna är "kvinnoprästämbetet" (vad det nu ska vara för ett ämbete) och välsignelse av homosexuella parrelationer, och spinner sedan vidare på det maritima temat: "Bibelns Ord även kring dem är därför klart lysande fyrar, som upplyser den enskilde kristna människan och hela Guds församling om vad hennes Skapare, Frälsare och Helgare vill med henne."
Broder Markus missförstår min liknelse i grunden - vilket säkert är liknelsens fel, och inte hans, vill jag tillägga. Liknelsen gick ju ut på att när muskelbåtens skeppare endast förlitar sig på sina högteknologiska instrument utan att se vad som de facto finns i farleden, riskerar roddbåtarna i farleden att bli rammade.
Jag menade följande: Muskelbåten är vi som representerar kyrkan. Navigationsinstrumenten är Bibeln. Roddbåtarna är enskilda människor ute i samhället. Om vi inte ser till människan, utan endast till Bibeln, råkar människan i kläm. Om vi håller näsan tätt i bibeln utan att se upp emellanåt, händer det snabbt att vi rammar den som kommer i vår väg - utan att mena det, utan att vilja det, och (tyvärr) ibland utan att märka det.
Jag tog upp frågan i en radioandakt som jag bandade idag och som sänds nästa vecka. Läs den här (3) - men lyssna också på den; den blir annorlunda med musik och annat.
(1) http://www.kyrkpressen.fi/arkiv/KP0628.pdf
(2) http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/07/faris-kan-du-vara-sjlv.html
(3) http://predikantbloggen.blogspot.com/2006/07/radioandakt-bra-eller-bst.html
