Det gamla Rom
korsfäste Jesus från Nasaret
och högg huvudet av hans apostel Paulus,
den lille, skallige juden,
som vandrade med svidande fötter
på brännande vägar
i kappadociskt och korintiskt och romerskt damm
för att predika ihop en allmännelig kyrka
åt sin törnekrönte Frälsare.
Det gamla Rom
kuvade en värld med legioner av järn
och kastade sina elända kristna
för vilddjuren
och jagade den allmänneliga kyrkan
ner i katakomberna.
Men ur katakombens lidande
uppsteg den korsfäste Kristus och den halshuggne Paulus
till mångtusenårigt liv.
Varför skulle vi frukta det nya Roms
mordbrännande legioner och giftsprutande luftflottor,
vi, som tror på människoandens oförstörbarhet,
vi, som vet att Rom skall förvandlas till ruinhögar
på sina sju kullar,
när den vanhelgade jordens försmäktande folk
öppnar sina hjärtan för apostlabudskap
från katakomben!
Arvid Mörne, ur "Över havet brann Mars" (1939)
