[Carl Johan Petersson kom på blogspot med följande kommentarer till mitt inlägg om Anna-Karin Hammars predikan:]
Varför denna sexualfixering hos dig och A-K Hammar? Jag förstår det inte.
En människa definieras tack och lov inte av de sexuella begär hon känner. Att vara människa är något vida större än att vara "hetero", "homo" osv. En antropologi som gör skillnad på människor utifrån något så subjektivt och flytande som de sexuella begären är inte en kristen antropologi.
Kristi kropp och blod är och förblir Kristi kropp och blod oavsett vilken präst som celebrerar den heliga nattvarden. Har det relevans att peka ut att prästen har de och de sexuella begären, de och de partipolitiska preferenserna eller har statsmedborgarskap i landet si och så? Nej, tack och lov inte! En präst är alltid en präst och bara en präst -- och evangelium är detsamma oavsett vem som förkunnar det, för annars är det inte evangelium!
Om det har relevans i sammanhanget att A-K Hammar är lesbisk eller kvinna så är hon inte präst. En präst är nämligen alltid först och främst präst och inget annat -- det finns inga manspräster, kvinnopräster, homopräster, heteropräster, högerpräster, vänsterpräster, invandrarpräster eller liknande. En präst är en präst. Punkt.
Om det som förkunnas är evangelium kan det per definition inte bygga på en indelning av människor i kategorier utifrån deras sexuella begär och preferenser. Gud har skapat oss till människor -- här är inte jude eller grek, inte kvinna eller man, inte homo eller hetero.
Som sagt, jag kan inte med denna sexualfixering som ser de sexuella begären som det som definierar en människa. Var finns det Kristuslika? Är vi inte skapade till Guds avbild, och är vi inte alla kallade att sträva till Kristuslikhet i våra liv?
När andra människor ser mig hoppas jag att de ser mig som människa -- inte som vit heterosexuell man (som jag nu råkar vara enligt vissa människors definition). På samma sätt vill jag kunna möta min nästa utan att behöva hålla reda på om vederbörande definierar sig som homo eller hetero, sosse eller centerpartist, hörande till den eller den folkgruppen osv. Ett möte med Kristus är att möta en människa, inte att möta en representant för ett kön, en nationalitet eller en subkultur.
Tyvärr bidrar Pridemässor och liknande jippon till att upprätthålla en indelning av mänskligheten i subkulturer. Plötsligt blir tillvaron en kamp för att manifestera sin egen särart. Det lockar till att fokusera på vårt eget ego när vi borde fokusera på Kristus.
Jag kom just på att jag ville ge dig en länk också.
Den går till en ortodox bloggare (en "homosexuell" bloggare, för den som tycker att den typen av information är relevant) vars texter jag gärna läser. Här diskuterar han kristen antropologi. Antagligen tycker du att han är alldeles för konservativ, men kanske tycker du i alla fall att det kan vara något av en frisk fläkt att han inte är konservativ på det där bibel-protestantiska sättet utan snarare på det ortodoxt patristiska sättet:
Ontology and "being gay" http://raphael.doxos.com/comments.php?id=P942_0_1_0
Ja, för tydlighetens skull kanske jag också ska nämna att jag själv tillhör en ortodox församling och bor några mil norr om Stockholm.
[Jag svarade:]
Du har helt rätt. Jag håller helt med dig. "Inte jude eller grek, inte man eller kvinna, inte homo eller hetero" - det är så det borde vara!
I en perfekt tillvaro.
Tyvärr är vår tillvaro på denna jord inte perfekt. Det leder till att vi definieras och definierar oss utgående från om vi är judar, greker, män, kvinnor, heteron och homon, inte utgående från mänsklighet eller Kristuslikhet. Och om en grupp genom historien har blivit förtryckt (som i detta fall de homosexuella) kommer det att ske en reaktion på det innan situationen normaliseras och man kan bortse från en sådan egenskap. Därför behövs Pride-festivaler och regnbågsmässor - tyvärr. Du har helt rätt angående bieffekterna av denna verksamhet, men om alternativet är att dessa människor förblir påtrampade, väljer jag ändå att stöda dem.
Och det har inte direkt med sexualitet att skaffa, utan med identitet - en identitet som (åtminstone delvis) påtvingas utifrån genom den särbehandling som medmänniskor, samhälle och kyrka står för.
Jag skall med intresse bekanta mig närmare med bloggen som du länkade till. Tack för det!
