I tisdagens JT (27.3.07) skriver Henrik Othman en intressant ledare. Han tar upp uppropet till stöd för ett par kvinnoprästmotståndare, och skriver bl.a.:
"Undertecknarna går hårt ut i en fråga där beslutet tagits för tjugo år sedan och biskopsmötet för ett halvår sedan klart fastställt kyrkans linje. Undertecknarna av skrivelsen avslutar denna med orden "Om den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland avsätter Jari Rankinen eller Vesa Pöyhtäri från deras tjänster, upplever vi att man önskar avsätta även oss".
Konflikten hade varit begriplig om den handlat om en grupp präster framfört ett budskap som på väsentliga punkter avviker från det bibeln lär om frälsning, försoning eller den centrala historieskrivningen kring Jesu leverne.
Predikantens kön kan inte vara ett hinder för den budskapsförmedlingen, tvärtom har de kvinnliga prästerna medfört att kyrkan frigjort sig från den patriarkala tvångskragen och talar med hela den samlade erfarenhet som själavårdare och liturger av bägge könen medfört.
Att hänga upp motståndet på enstaka bibelord är föga uppbyggligt; en kyrka som inte silar budskapets kärna från tidsbundet och kulturrelaterat stoff har ingen framtid.
Nyligen publicerade opinionsmätningar visar att kvinnliga präster har starkt understöd också i svenska Österbotten. Mot den bakgrunden känns de många österbottniska namnen under uppropet som extra olustiga.
Det är dags att slutgiltigt förpassa frågan om kvinnliga präster i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland till historien."
