I Kp 21/06 (24.5.06) ingår en insändare av en Bror Vikfors, som tycker att Heidis och mitt resonemang i insändaren (se 1.5.06 nedan) är märkligt. Han vill vända på steken och kalla kvinnoprästförespråkarna för fariseer, eftersom vi sätter Guds ord ur spel, vilket leder till en splittrad kyrka.
"Hur rimmar det att åberopa kärleksbudet om man ändå upphäver det bud kärlekens Herre har gett oss?"
Vikfors understöds i Kp 23/06 (8.6.06, s. 5) av mina ämbetsbröder Markus Saarinen (Lovisa) och Tord Carlström (Pernå). De påpekar att Bibeln, enligt kyrkoordningen, (fortfarande) är helig och att "kyrkan omstörtande jämlikhetsivrare" (ännu) inte har lyckats ändra på denna princip. "Innantilläsning av Skriften" är det som bröderna efterlyser.
Hm. Kanske jag borde göra avkall på mitt förespråkande? Kanske jag borde återgå till den konservatism som jag har övergett (se "Att mista tron" 24.4.06)? Då var det ju så lätt, för då kunde jag syssla just med "innantilläsning", utan att sträva efter förståelse. Enkelt - för att inte säga simpelt!
Kanske jag borde löpa linan ut. Som farisé kan jag väl inte bli kvar i prästämbetet - finns det diken att gräva någonstans?
