Religiositet och andlighet

Kyrkostyrelsen har gett ut en broschyr med namnet Dålig täckning. Unga vuxna som församlingsmedlemmar (den finns i pdf-format både på finska och på svenska: http://tinyurl.com/3dbkb2).

På s. 7 i broschyren finns en intressant uppställning som (på basen av en föreläsning av den svenska teologen Ann Aldén) jämför religiositet och andlighet.

Religiositet - Andlighet
Gud är avlägsen - Gud finns hos oss
Vi är syndiga, behöver förlåtelse - Vi är sårbara, behöver en helare
Pliktuppfyllelse - Självstyre
Jesus/Gud = konungen - Jesus/Gud = en vän, livet
Ordet, predikan, förståelse - Mysteriet, nattvarden, upplevelse
Tro är att finna för sant - Tro är förtroende
En smal port - En bred ingång
På väg till himlen - Livet NU
Filosofisk sanning - Psykologisk sanning
Hierarkisk auktoritet - Upplevd auktoritet
Strikta gränser = uteslutande - Diffusa gränser = inneslutande
Budord, lydnad - Kraftgivande, skapande
Hierarkiska relationer - Jämbördiga relationer

När jag ser på denna uppställning slås jag av flera saker.

För det första har jag själv en klar dragning till den andliga sidan, även om religiositeten också finns där. Men ALLT på den "andliga" sidan stämmer in på mig, medan jag känner igen mig bara i några av de "religiösa" punkterna.

För det andra upplever jag att den stora skiljelinjen mellan olika kyrkliga fraktioner kanske inte ändå går mellan konservativt och liberalt, utan mellan "religiöst" och "andligt" (i den mening som denna uppställning ger).

För det tredje är de flesta av de icke-så-kyrksamma som jag kommer i kontakt med i mitt arbete mer på den "andliga" än på den reigiösa sidan, medan förhållandet religiöst-andligt är mer blandat bland de kyrkligt aktiva. Vilket kanske inte är ägnat att förvåna.

Slutsatsen är väl att vi inom kyrkan borde hitta sätt att stärka andligheten hos våra medlemmar, och på det sättet nå ut med evangeliet om Kristus. Om vi fortsätter att (uteslutande) trampa i "religiösa" fotspår, kommer vårt (viktiga!) budskap att kännas irrelevant för dem vi borde nå.

Låt mig för säkerhets skull påpeka att det är för människornas skull som kyrkan och vi, dess anställda, finns till, inte för vår egen. Om nu någon tolkade det jag nyss sade som så...