Ärkebiskop emeritus John Vikström befarar att den ekonomiska recessionen och krisen skapar en bestående spänning mellan ekonomi och medmänsklighet i samhällets olika sektorer, speciellt inom sjukvården och åldringsvården. Detta rapporterar Kyrklig tidningstjänst (http://korta.nu/7226 - suomeksi http://korta.nu/1ad8).
I sitt tal vid sjukhussjälavårdarnas rådplägningsdagar i Helsingfors på fredag (23.10.09) konstaterade Vikström att människor idag tycks ha olika pris och värde. Ett finskspråkigt sammandrag av talet finns här: http://korta.nu/cee7.
Å ena sidan kan människan anses vara värdefull enbart på basen av hennes mänsklighet. Den uppfattningen finns såväl inom religionen som inom humanismen påminde Vikström. Å andra sidan kan en människa anses vara värdefull på basen av vilken nytta hon gör.
Dessa två människovärden får olika betoning beroende på samhället och den ideologiska situationen. Det traditionella nordiska välfärdssamhället var ett jämställdhetens samhälle där alla människor hade samma värde, och därför skulle garanteras samma skydd och stöd.
– Då ett människovärde baserat på ren medmänsklighet betonades i det gamla välfärdssamhället betonas nu ett människovärde som baserar sig på nytta. I ett samhälle som styrs av nyliberalism och marknadsideologi har de som inte är lika nyttiga som andra, de gamla, sjuka, handikappade och arbetslösa, det lägsta värdet, sade Vikström.
John Vikström är en man som jag beundrar stort. Jag vill inte tala illa om hans efterträdare som snart själv går i pension - han har varit den bästa Jukka Paarma som vi någonsin har haft som ärkebiskop - men jag hoppas att både Johns son Björn Vikström, som om några dagar tillträder som biskop i Borgå, och den följande ärkebiskopen skall ha John Vikströms klarsyn, vishet och ryggrad. Och alla andra biskopar och andra ledare, förstås. Men det är nog att hoppas på för mycket; det finns inte en John Vikström på miljonen.
