Eilen näin enkelin - kehitysvammaisen nuoren naisen, jolle Jumala on antanut enemmän kuin minulle, pappiparalle.
Pyhä! Pyhä! Pyhä!
***
Jag såg en ängel igår.
Jag förrättade gudstjänst i Mikaelskapellet i Fagersta här i Borgå. Mikaelskapellet ligger vid Barnens by, ett boende för utvecklingsstörda (som numera till största delen är medelålders), och gudstjänstbesökarna är till största delen "boare". Medan jag höll min predikan tittade jag ut över församlingen och funderade hur mycket de förstod av den. Jag kom ändå fram till att alla måste få ta till sig det som de kan - gruppen är alltför heterogen för att jag ska kunna nå alla på samma sätt.
Då såg jag henne! Hon satt i bänken snett mittemot predikstolen, en ung kvinna med Downs syndrom. Och hon var en ängel - det lyste i hennes ögon och det var som ett skimmer omkring henne i halvskymningen i kyrkan! Och jag såg: hon förstod inte allt jag sade, men ändå förstod hon allt. Gud har gett henne mer än jag har fått.
Det var ett ögonblick av helighet för en stackars predikant.
