Kyrkan idag tar otroligt väl hand om det enda fåret i fållan. Lammet kammas, schamponeras och pajas, samtidigt som 99 får lämnas helt utanför. Enligt biskop Lennart Koskinen från Visby gör vi i både Sverige och Finland precis tvärtom än vad herden i berättelsen om det borttappade fåret. Han talade på de finlandssvenska kyrkodagarna som pågår i Karis detta veckoslut.
Kyrkan befinner sig vid ett vägskäl. Den ena vägen är den exklusiva kyrkan som finns till för relativt få. På grund av bland annat språket och traditionerna är det många som inte känner sig hemma.
– Men kyrkan är inte en åsiktsgemenskap utan en nådesgemenskap, betonade Koskinen.
Den andra vägen är den inklusiva kyrkan, folkkyrkan som ska finnas till för de många – och då blir den viktiga frågan hur kyrkan möter dem som befinner sig utanför. Koskinen menade att kyrkans utmaning när den väljer väg är att inte tappa bort sin äkta identitet och sitt uppdrag, utan finner ett tilltal som når de många.
– Det finns idag en stor längtan efter andlighet, konstaterade Koskinen.
Se hela KT:s nyhet här: http://evl.fi/EVLUutiset.nsf/Documents/395D40EBF981129AC22572000038675C?OpenDocument&lang=SV
Se också inlägget Inklusiva kyrkor och exklusiva (30.6.06).
