På skärtorsdag 20.3.08 sände Yle den senaste upplagan av diskussionsprogrammet A-Talk, med repris på långfredag. Rubriken var "Pako kirkosta" ("Flykten från kyrkan"), och medverkande var biskop Gustav Björkstrand (Borgå), prästerna Riina Storhammar (Helsingfors) och Vesa Pöyhtäri (Uleåborg) samt DI Petri Karisma (Tammerfors), ordförande för Fritänkarförbundet, som motsvarar Humanisterna i Sverige; redaktör Jan Andersson ledde diskussionen. Programmet finns på nätet här (och går naturligtvis på finska): http://areena.yle.fi/toista?id=1157169.
I början av programmet fick Karisma (intressant namn, förresten!) berätta hur många som dittills hade skrivit ut sig via fritänkarnas hemsidor; minns jag rätt var det 79 personer till kl. 21 den dagen. Han lär få uppdateringar till sin mobiltelefon med fem minuters mellanrum, så i slutet av programmet fick han komma med nya siffror, och då (efter bara 45 minuter) hade siffran stigit till 176! Karisma var själv överraskad; normalt rör det sig enligt uppgift om 60-70 personer per dag den här tiden på året.
Men jag förstår nog boomen. Programmet gav ingen god bild av kyrkan. Pöyhtäri fick komma med sina kvinnopräst- och homofientliga uttalanden, som han har råkat illa ut för redan tidigare; Storhammar försökte pressa honom, men fick inte riktigt till det; Björkstrand kom med goda argument, men de fick i sammanhanget smak av bortförklaringar. Karisma hade inte så mycket att komma med, tyckte jag, men han behövde egentligen inte göra annat än luta sig bakåt och låta kyrkans kvinnor och män göra självmål på självmål.
Assistans fick de av redaktionen. De två inserterna var tragiska att se, var och en på sitt sätt. I den första intervjuades en lesbisk präst som efter många års väntan slutligen hade blivit prästvigd efter att ha lovat biskopen (som inte namngavs) att inte leva ut sin läggning utan flytta isär från sin partner. Trots detta hade hov inte under sina femton år i ämbetet haft längre anställningsförhållanden än högst ett år, och församlingsbor och kolleger hade spionerat (!) på henne och fört ryktet vidare till följande ställe. Trots att hon hade bytt stift hade situationen i längden inte förändrats. Bedrövligt att höra - stackars kvinna! Karisma var (förståeligt nog) helt chockad. Det enda positiva i sammanhanget var Björkstrands uttalande att hon nog skulle få jobb i Borgå stift under hans ledning; där har det alltså skett en linjeändring vid biskopsbytet.
Den andra inserten var en intervju med en ung man som hade lämnat kyrkan för att gå med i församlingen Elävä Sana ("det levande ordet"). Han kritiserade kyrkan för att vara urvattnad och full av otroende bröd- och hippiepräster som sysslar med schamanism. Jahaja. Pöyhtäri hakade genast på och tyckte att det finns gott om brödpräster i kyrkan - alla som inte bokstavligen tror på t.ex. jungfrufödelsen och den kroppsliga uppståndelsen, räknade han upp - medan Björkstrand inte trodde att så många i längden kunde arbeta som präster utan att ha en övertygelse. Jag håller med biskopen, men är förstås glad att inte ens Pöyhtäri räknar mig som brödpräst.
Som helhet betraktat gav programmet en bedrövlig bild av kyrkans nuläge. Bilden är kanske sann, men inte helt nyanserad; riktigt så hopplös är knappast situationen. Och som Storhammar konstaterade: Den som är bedrövad över hur t.ex. kvinnliga präster behandlas i kyrkan hjälper dem inte genom att skriva ut sig, utan borde hellre stanna kvar och ge dem sitt stöd!
