Fråga:
En av de saker jag undrat över när jag besöker gudstjänst (alltför sällan) är om det faktiskt inte är meningen att psalmerna skall sjungas av menigheten? Som amatörsångare hörs min röst kanske mer än genomsnittet, men jag får en känsla av att jag snarast stör när jag sjunger med!
Svar:
Du har helt rätt; det är meningen att församlingen tillsammans sjunger psalmerna.
Detta fungerar på vissa håll, men på annat håll är det tyvärr ibland dåligt med psalmsången. Ibland verkar det som om det har bildats en attityd om att de som sitter i bänkarna är publik, som ska följa med det som prästen, kantorn och andra eventuella medverkande håller på med. Men idén är ju nog att hela församlingen firar gudstjänst tillsammans, och att de som är i bänkarna deltar genom att be med i böner, läsa med i trosbekännelsen, sjunga med i psalmerna och annat sådant.
Särskilt tydligt är detta icke-deltagande när många ovana kyrkobesökare sitter i bänkarna. Man ser ibland folk som inte ens tar en psalmbok med sig från dörren, utan sätter sig med armarna i kors och en bister min av att "nåja, jag är här. Roa mig nu!" Och med den attityden öppnar sig förstås inte gudstjänsten. Jag har t.o.m. hört att folk som sjunger med i psalmerna vid t.ex. konfirmationer får arga blickar från andra gudstjänstbesökare, som verkar tycka att sådant religiöst krafs inte är i enlighet med etiketten. Det kanske är störande, såsom du säger.
Det blir lite frustrerande ibland. Men de som lider mest av det är väl de själva. Synd om dem.
