Språkproblem...?

Om ditt modersmål är svenska är det oxå ett krav för din flick/pojkvän att hon/han oxå
måste tala svenska...? Om hon/han bara talar finska (eller kanske engelska) kommer
det att vara nåt problem för dig...? Önskar gärna höra era kommentarer!

Mitt problem är lite annorlunda. Finska (och ryska) är mitt modersmal (har inte den svenska an i maskinet :) men jag talar nog svenska ganska bra. Det syns inte räckas för alla de som har svenska som modersmal har i Hfors som jag träffar byter sprak sa snart de hör att en finne tar del. Varför?

Moi!
Ja ha förundra mig över helt samma sak! Ja e helt tvåspråki (finska/svenska) alltså om nån frågar mig vilket som är mitt starkaste språk så kan ja int svara helt entydit=/ Likväl upplever ja mig som svenskspråkig, och strävar till att tala svenska på stan. Går ja ti Stocka så talar ja svenska. Om expediten inte förstår, tar jag det långsamt. De flesta verkar vara glada över att få använda sin skolsvenska! Och jag tycker de jättefint att man försöker, må de sen gå rätt eller fel, nog förstår man i alla fall! Ganska ofta frågar också mänskor att hur säger man dethär på svenska. Det känns, tycker jag, helt fantastiskt!
Till frågan om huruvida ja sku kunna dejta nån på ett annat språk än mitt modersmål.... D kanske int bara fråga om finska/svenska-ja menar, de ingen skillnad vilke ja använder, men när det kommer till främmande språk...hmm...på tyska sku ja no klara av de...engelska-aldrig! Och int tror ja de på tyska heller sku gå alltför bra. Ja har åtminstone int ett sånt ordförråd att ja sku förstå allt som den andre säger. Alltså ja tycker int att kärleken talar alla språk =)
Må väl alla!
Ja,ja, o skit i mitt språk-de ganska tidit, så ja orkar int koncentrera mig =/

Hmm, jag talade svenska igår på Stocka och säljaren verkade lite förvirrad och fortsatte
att tala finska till mig...

Joo...sånt händer, men de gör ingenting! Häromdan sku ja köpa snöre, ja köpte de på svenska o expediten sålde de på finska =) Ja tycker att de helt sikajees!! Båda talar sitt modersmål o förstår varandra! (åtminstone nästan...)
Kanske nån talar bara finska helt lika bestämt som ja t.ex. talar bara svenska. De måst man väl också acceptera =) Fast kanske bara ti en viss mån; kolla påhttp://www.netti.fi/~iory/ . Dom har säkert ganska trevliga åsikter om oss bögar också...

jag sällskapar sedan snart två och ett halvt år med en rysk pojkvän, vi pratar nästan bara ryska hemma. för det mesta går det bra. det jobbiga är att det ibland för mig är svårt att uttrycka den exakta nyansen av vad jag menar - samtidigt som jag förstås inte alltid heller lyckas snappa upp den exakta nyansen i vad han menar. det här brukar sällan leda till missförstånd, däremot har det säkert tagit längre för oss att lära känna varandra på djupet än om vi hade haft gemensamt modersmål.
för mig finns det också en viss tröskel att ta upp stora diskussioner eftersom det är påfrestande att märka att språket inte räcker till - vilket förstås i sig också kan bli påfrestande. men på det sättet kanske vi också har undvikit en massa onödiga gräl.
kulturskillnaden är förstås en annan grej som oftast är rolig och spännande, men som ibland får mig att vilja starta en terapikrets för sådana som sällskapar med ryssar... där man kan våndas och asflabba i grupp åt alla egenheter man får leva med! hur som helst, han i är i alla fall den finaste jag vet!

ooooh...
Låter ljuvligt! ja önskar er all lycka i världen =) Hoppas att ni klarar er trots kulturskillnader o.dyl.
Säkert ganska många som e i liknande situation (har t.ex. en finskspråki pojkvän) Ja träffa faktiskt en amerikansk kille förra sommaren...no kan ja ju engelska helt ok, men att föra en rikit djup diskussion gick int rikit =/ Ibland fösto ja också någå ord helt fel...lite problematiskt! Precis som du sa: de går int att få nyanserna rikit rätt...
Sku de vara bättre om man i ett föhållande som ert sku tala ett språk som ingendera har som modersmål-t.ex engelska? Eller sku de bli ännu värre? Joo, en gång va ja me en fransk kille, o de fungera int faktiskt heller, fö min franska e smått efterbliven o han tala sämre enkku än jag...
Har nån någå andra erfarenheter? Berätta!

Vi had densamma diskussionen just pa den finska sidan. Nagon fragade hurdana erfarenheter läsarna hade fran utländska pojkvänner. Jag svarare fran min egen synvinkel, dvs hur det känns da man bor utomlands själv (jag bor i Schweiz). Det största problemet tycks alltid vara att den ena nästan alltid inte kan tala sitt modersmal. Detta förorsaker ofta helt onödvändiga problem. Om man sen väljar ett tredje sprak, blir det ofta värre eftersom ingen behärskar nagot sprak bra och mycket kan bli osagt i förhallandet. Ett annat problem är ofta att den som bor utomlands inte har nagon familj eller släkt nära och da blir den andres släkt och vänner kanske viktigare än man egentligen vill. Rakar man sen skiljas, blir problemet naturligtvis hemskt större...

Nog har man ocksa positiva sidor. Förstaendet och kulturkunskaper blir bättre och man lär se världen runt sig lite annorlunda som ofta hjälper till i att se sin kultur, sitt land och ocksa sig själve pä ett djupare sätt.

Donc, une vie étrangère sera bien recommandée ;)