Deus semper maior!

Näytetään bloggaukset kesäkuulta 2006.
Seuraava

Konfirmandteologi del 2

Jag är som bäst på skribaläger, och konfirmanderna skall lära sig trosbekännelsen, Fader vår och en del andra texter utantill. Ibland är det lite besvärligt.

Hittills har jag fått ett par nya varianter på trosbekännelsen:

"... och på Jesus Kristus, vår ende son, Guds herre ..."
"... sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra axel ..."

Det kommer säkert fler varianter ännu!


Fierté paternelle !

Je suis si fier de mon fils !

Joakim a 4 ans et 9 mois. C’est un garçon intélligent, inventif et … têtu : il a des idées ( de plus ou moins ) bonnes, mais il veut toujours qu’on les suit sans critique. Il apprendra …

Aujourd’hui nous assistions, lui et moi, de deux fêtes de baccalauréat, et il s’est conduit à merveille, impéccablement ! Il a conversé les autres hôtes, il a mangé et bu tout qu’on lui a offrie, il a même salué par la main, ce qui est quelque chose de nouveau pour lui !

Oh, la fierté paternelle !

A la maison, tout était comme toujours, mais c’est autre chose…

La semaine prochaine, dès demain, je serai au camp de confirmation, et je ne verrai pas la famille pendant huit jours. Quelle douleur ! … Quel paix !


Jesusbarnets julklapp

För ett par år sedan höll jag en julandakt för ett daghem i Borgå lilla kyrka. Där fanns en krubba med tillbehör, och barnen dramatiserade julevangeliet och hämtade presenter till Jesus-barnet.
Jag talade sedan om hur Jesus själv var den bästa julklapp som vi kunde få. För att illustrera det hela tog jag upp ett av de julklappspaket som låg vid krubban.
En liten pojke informerade mig då högt och ljudligt om att paketet innehöll en brädlapp. Föräldrarna drog på mun.
”Jaså,” svarade jag, ”men det är ju en lämplig gåva till en snickare.” Leendena breddades.


Catholic music director fired for being gay

The Washington Post reports (June 2) that Joseph Nadeau, a music director at St. Agnes Catholic Church in Roeland Park outside Kansas City has been forced to resign because he also directs the Heartland Men's Chorus, a gay choir in Kansas City.

In January, the St. Agnes Catholic Church hierarchy summoned Nadeau into a closed-door meeting, he said. Nadeau said that Monsignor Gary Applegate told him that, to continue as music director, he needed to resign from Kansas City's Heartland Men's Chorus, take a vow of celibacy and acknowledge that homosexuality was a disorder.

"Science and psychology have taught us that homosexuality isn't a disorder," said Nadeau. "If I had agreed to that, I would have felt like I was being very dishonest with myself. And I think there are a lot of parishioners who feel the same way."

He talks about his starting work at St. Agnes:

"During the interview process, I wanted them to know what was going on with me. I told them I was the director of a gay men's choir," said Nadeau. "I was greeted by a Catholic Church that I thought didn't exist: very kind, very loving, very compassionate."

Under his direction, the music program grew to include two children's choirs, youth and contemporary ensembles, and a Spanish-language musical liturgy. But in 2003, a group of conservative parishioners started campaigning against Nadeau, whom they saw as an emissary of a movement to "legitimize homosexuality at the parish level."

Members collected signatures on petitions to the papal nuncio, while an anonymous group stapled pictures of Nadeau to ads of underwear-clad men and slipped them under churchgoers' windshields, he said.

Later that year, Nadeau said former Kansas City Archbishop James Keleher wrote a letter to the congregation stating that if Nadeau kept his two jobs separate, he did not see a problem.

The leadership at the archdiocese changed last year, with Archbishop Joseph Naumann taking over for Keleher. In January, Nadeau said Applegate informed him that his membership in a "gay-affirming" group kept him from living out church doctrine.

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/06/02/AR2006060200374.html


Fertilitetsvård och heteronormativitet

Kristdemokraten Niklas Andersson kommenterar på sin blogg http://www.bloggen.fi/andersson/ diskussionen kring lagen om fertilitetsvård i inlägget ”Feminism och fertilitetsvård” (1.6.06). Jag reagerade på vissa av hans formuleringar, och följande meningsutbyte utvecklade sig:

Homosexualitet är inte ett val. Ingen kan välja sin sexuella läggning. Man kan välja hur (och om) man lever ut den, men det är en annan diskussion. Denna förnedrande misstolkning är alldeles för vanlig bland heteronormativa (och ibland homofoba, även om du inte är det) konservativa för att kunna gå opåtalad.
Kalle

Ok Kalle, jag håller med dig att valet är om hur man vill leva ut sin sexualitet. När det är fråga om familjen så kan man väl kalla mig heteronormativ, men jag upplever mig inte så väldigt konservativ för det, åtminstone inte på ett negativt sätt.
Niklas

Bra. Tack för det. Du är förstås medveten om att heteronormativitet är en underart av rasism? Den går ju ut på att ge människor olika värde p.g.a. egenskaper som de inte själva kan något åt (hudfärg, anletsdrag, kön eller sexuell läggning, för att nämna några).
Ännu har jag inte sett någon liberal linjedragning från KD, men kanske det kommer...
Kalle

Kanske det, broder. Jag är knappast någon rasist i någon form, över eller underart. Din kommentar är egentligen som tagen från det Svenska samhällets debatt där yttrandefrihet, tolerans och liberalism är lika med att alla skall tycka lika och på samma sätt. Den som inte idealiserar sexuell frihet i vilka former som helst är normbrytande- den är konservativ, rasistisk eller också diskriminerande. Samma sak händer vårt land om man börjar tala om att man vill arbeta för familjen.
Kanske du kan ge din syn på familjen? Eller kan du göra det trots ditt yrke? Skall man då tolka det du säger så att det är den lutherska kyrkans röst som hörs eller är det bara Kalle? Kan du i så fall ens ta ställning för eller emot ett politiskt partiprograms giltighet? KD har ett program som har sin grund i jämlikhet och kärlek till nästan. Men jag tycker det är lite roligt att ändå dessa frågor väcker mest uppseende. Ta en titt på länken till höger [till KD:s hemsida].
Niklas

Du tar upp många frågor på en gång, broder. Jag svarar i en lite annan ordning.
1. Heteronormativiteten leder på ett globalt plan till misshandel (på engelska gay bashing och hate crimes), fängslande och avrättning av sexuellt ”avvikande” personer. Också i östersjöstaterna Polen och Ryssland har ”Gay pride” –demonstrationer förbjudits och motdemonstrationer från bl.a. ”kristet” håll organiserats med klubbor och stenkastning.
3. Den lutherska kyrkans röst är klar när det gäller trons grund. ”Tro på Herren Jesus, så blir du frälst.” När det gäller ur trossynvinkel perifera frågor (som homosexualitet) finns det olika åsikter. Den mer inklusiva linjen vinner alltmer framsteg, men är ingalunda allenarådande. Därför får du ta det som jag säger här som en enskild (om än inte ensam) prästs syn på saken.
4. Legitima politiska partier kan och bör kyrkan inte ta ställning till. Bland kyrkans både medlemmar och anställda är troligen alla (riksdags)partier representerade. Etiska och religiösa frågor som kommer upp också i partiprogrammen kan kyrkan ha åsikter, men den officiella åsikten står närmast biskopsmötet för. Som enskild präst kan jag nog ta ställning till ett partiprogram, men jag har inte mandat att uttala kyrkans ”officiella linje” i den mån en sådan ens existerar. Personligen anser jag att grunden ”jämlikhet och kärlek till nästan” är alldeles utmärkt. En eloge till KD för det! Däremot upplever jag, som jag antydde i en tidigare kommentar, att denna grund inte nödvändigtvis behöver leda till den värdekonservativa linje som KD har dragit upp, utan att man på samma grund kunde bygga också betydligt mer liberala ställningstaganden. Sådana verkar ändå inte ha något utrymme i KD – det är min personliga observation, men jag kan ha (och hoppas att jag har) orätt.
2. Jag definierar begreppet ’familj’ på följande sätt: ”En familj är en grupp (alltså minst två) människor som binds samman av att de vill leva tillsammans i kärlek, samt ofta av något slag av släktskap genom biologi, adoption, äktenskap el.dyl.” Kärnfamiljen är alltså långt ifrån den enda möjligheten, även om den kanske är den vanligaste (och det förstås inte är något fel på den heller).
Kalle

[Ett sista svar kom in:]
Ok, vi får väl konstatera att du är mer inkommen i rasism än jag. Jag motsätter mig både klubbor och stenkastning, och vill inte förknippas med ngt sånt. Jag upplever att vi nog är inne på en linje i samma anda i alla fall. Positivt med svar på tal.
Niklas


Skriftskollägerblogg

På söndag börjar mitt första skribaläger för i år! Det blir också det första som jag håller på Pellinge kursgård. Jag har besökt Pellinge (i Borgå skärgård) ett antal gånger, men aldrig övernattat på kursgården förr. Intressant!

En annan intressant sak blir att vi frångår den traditionella lägertidningen och istället skapar en lägerblogg, som kan läsas på adressen http://www.bloggen.fi/borga06p1/ - välkommen att bekanta dig (med början på söndag…)!

Skriftskolarbetet är givande, för fast jag har hållit på i över 20 år redan (vart går tiden?), lyckas konfirmanderna varje år komma med minst en fråga som jag aldrig har hört tidigare! Få se vad det blir i år…

I augusti har jag ett läger till på Pellinge. Tur att jag har semester där emellan…


Seuraava